Mellandagarna

Jaha, man grejade julen i år också. Hann bli klar med allt även om det där med julgran höll på att skita sig!
23:e, klockan är 17:30, det enda som saknas nu är julgran! Full fart mot Plantagen - här finns bara lyxgranar kvar för 499:-! Nej vi letar vidare, inga granar kvar vid Lindboms, full fart mot Willys. Här har de redan stängt granförsäljningen! Men, men......de har satt upp en liten lapp som säger: God jul! Om det fortfarande finns någon gran kvar innanför grinden så varsågod att ta den! Vi spanar in innanför stängslet, ser tomt ut men är det inte nåt där längst in....jo en gran finns kvar. Vi går in och mycket riktigt, en hög, lite risig gran står ensam lutade mot väggen. Jaha, vi tar den väl, stackarn helt övergiven...konkar den till bilen, men hur i hela friden ska den få plats i bilen? Den är ju säkert över två meter hög, ingen såg i sikte, vi får helt enkelt bryta av toppen. Hem i full fart, ut med granen på balkongen och på med kulor och ljus och....ja inte så tokigt.
Vi fick en gran till slut och nu kunde vi luta oss tillbaka och invänta julafton!

Julafton förflöt i ett behagligt lugn. Minstingen i släkten blev tyvärr sjuk och han hängde mer och mer och orkade med nöd och näppe vara vaken när tomten kom. Vi avverkade besök hos barnens farfar, besök på kyrkogården och sist men inte minst mormor. Här såg vi på Kalle Anka (och jag sov mig igenom den timmen som vanligt) och sedan famlijens absoluta favorit: Karl-Bertil Jonssons julafton!

Tage Danielssons underbara berättarröst och hans genomtänkta berättelse är helt underbar. Här mitt favoritavsnitt:


Mitt i filmen ringde telefonen. Mor svarade.
"Goddag faster Märta! God jul! Vadå . . . handmålad porslinstallrik? . . . Näej vi har inte fått nån porsl . . . vadå? Blomstermotiv? Nejlikor i kruka . . . jag är ledsen faster Märta, men vi har inte . . . jaja gör det faster Märta! Ajö då. God fortsä . . ."
Karl-Bertil satt med hjärtat i halsgropen.
"Faster Mäta har skickat oss en handmålad porslinstallrik, Tyko!"
"Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram. Tyst nu, jag ser på TV!"
"Men Tyko, hon slängde på luren i örat på mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket."
"Stackars man. Han ser nog också på TV. Håll tyst!"
"Men kära nån", sa mor, "hur kan det bara ha kommit bort? Kan du begripa det, Karl-Bertil, du som jobbar på posten?"
Under bråkdelen av en sekund genomgick Karl-Bertil en inre kris. Ljuga för mor på julafton? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!
"Jag tog undan paketet och gav det till en fattig", sa Karl-Bertil.
Far rykte till och slet blicken från TV-rutan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik!

Ja vad ska man säga? Sedan tittar vi ju alltid på Kan du vissla Johanna? En söt historia men vi tittar mest för att huvudrollen spelas av Malins kompis Bob. Han är så söt där!

Ja då var julen slut och nu invänta vi nyåret. Undrar hur det blir?

Panik!

Det är som det ska vara i december; PANIK! Allt ska fixas och allt ska bli klart innan eleverna går på jullov. Har inte ens hunnit skriva här men vad gör det? Denna vecka har varit helt underbar. Skolan har haft ett skimmer över sig som bara kan sammanfattas med SKITKUL! Under denna vecka har följande hänt: (förutom alla vanliga lektioner, möten och samtal) Treornas studenttävlingar har dragit igång! Som ansvarig har jag haft en bra överblick och jag kan bara konstatera att allt blev väldigt lyckat! Eleverna har haft otroligt roligt och de har fått lov att samarbeta på ett nytt sätt vilket bidragit till samhörighet tror jag. De har också fått en annan bild av de andra klasserna, inte bara fokuserat på sin egen. Även lärarna har fått nya bilder av eleverna på skolan. Tack till alla som såg till att tävlingarna funkade och blev så bra! Jag hade inte klarat mig utan alla er!

I onsdags var det dags för årets omgång av pepparkakshusbygget. Temat i år var "Studentflak möter julen". Oj vilka kreativa elever vi har på vår skola!
Jag visar upp en del av slutresultaten här: de som kom etta, två och trea:









Det som eleverna uppskattade mycket var att man kunde muta de tre domarna! När får man på fullaste allvar göra sådant! Vilka metoder de tog till! Oj, oj ni skulle ha sett! Tyvärr så uppskattade inte alla lärare detta tilltag! Va? Hur kan man irritera sig över detta när man som lärare inte ens deltar? Eleverna tyckte det var kul och det är väl ändå det viktigaste, eller? Här kommer ett smakprov på fjäsk för domarna:

Under torsdagen hade vi vår julavslutning och då var det dags för tävling nummer två: Juluppträdanden. Jag imponeras varje år av att alla klasser deltar och har ansträngt sig! Det är så himla kul! Helt makalösa uppträdanden som också resulterade i en etta, två och trea.
En sammanfattning av veckan lyder: Väldigt mycket slit, många sena kvällar på jobbet men det var det värt! Blev stoppad av en förälder på stan i lördags som sa: "Det är inte bara för att ni har bra lärare, trevliga lokaler och rätt program som ni är så populära. Ni bjuder så mycket på er själva och ni hittar på så mycket kul för eleverna som de kommer att minnas hela livet! Och det är detta eleverna pratar med varandra om!" Då känns det härligt och denna mamma ska nu skicka barn nummer två till oss i höst och det är väl det bästa betyg man kan få!

Nu måste jag sätta fart och försöka få lite ordning på julen här hemma. Inte ett enda paket handlat och ingen julmat eller gran. Men, men det löser sig! Jag har ju ledigt på tisdag! Som sagt: PANIK!

1992

Ja det var då det! Jösses! Maya ca 3 månader, Malin ca 7, och jag själv 29. (måste tillägga att det finns nästan inte ett kort på Malin mellan åldern 5-12 då hon inte gör en grimas. Undrar varför? *Fniss* )

Paris på sportlovet

Ungar

Ibland är jag så irriterad på mina barn så jag måste kalla dem för skitungar. Åh jag kokar av ilska och undrar om jag ska slänga ut dem. Får man känna så när man är mamma? Ut med dem på gatan så att jag slipper.

Självklart älskar jag mina barn mer än något på denna jord men det måste väl inte betyda att man måste vara kravlös för det, eller? Jag gör allt som står i min makt för att dem ska ha det bra men det vore väl bra om de gjorde en liten insats själva också eller är det för mycket begärt? Jag ska kanske göra min sons läxor och banka in kunskapen i hans huvud, gärna samtidigt som jag städar lillasysters rum och kör storasyster dit hon vill så att hon inte blir våt i håret. Undrar hur många gånger på en dag som jag tänker på hur jag ska kunna hjälpa mina barn, och undrar hur många gånger per dag de funderar på hur jag mår?



Blir bara så trött ibland men jag har nog själv försatt mig i denna situation så det finns ingen att skylla på. Deras problem blir mina oavsett om det gäller skolan, vänner, killar, tjejer, bortappade grejer eller något allvarligare. Får väl vara glad att alla är friska och mår bra. Behöver ju bara titta på lite bilder av dem så dämpas min ilska




Har just varit i Täljehallen och tittat på SGSF:s årliga juluppvisning. Eftersom jag inte har missat en enda sedan Malin var med första gången så räknade jag ut att det var min tjugonde gång! Wow, det är väl nästan värt en applåd! Två timmars oavbrutet dansande, studsande, hoppande, voltande och allt till hög musik. Nu för tiden är man ju inte så intresserad av första timmen då det mest är små barn på golvet. Fast i år var dessa små barn så ofantligt söta så man bara smälte. Om ni visste hur koncenterad man kan vara om man är kille, tre år och ska hoppa upp på en plint! Den här lilla killen laddade upp något så otroligt medan hans tjejkompisar hoppade så jag trodde nästan att han skulle springa före alla tjejer i kön. När det sedan var hans tur så rusade han i full fart mot plinten för att väl framme vid den tvärstanna och sakta klättra upp! När han väl hoppat ner igen gjorde han ett segervarv runt alla tjejerna med armarna ovanför huvudet som vilket proffs som helst! Kunde inte låta bli att fundera på om han kommer att vara en av mina elever om så där en tretton år! Undrar om han kommer att satsa lika hårt då inför t ex svenska lektionerna? Kul var det i alla fall och när man inser att de "stora" tjejerna (för det är ju tyvärr så att alla killar slutar när de uppnår en ålder av 7) också har varit så små och hur otroligt duktiga de blivit under åren då blir man stolt!

Funderingar

Ibland behöver man få vara ifred och fundera. Över livet, över ledsamheter och över glädjeämnen. I fredags var det en sådan dag. Jag behövde vara ifred. Tog komp från jobbet och var bara hemma. Va skönt det var. Efter en mycket påfrestande vecka behövde jag vila lite extra. Fundera på vad jag gör för fel och hur jag ska orka med detta ännu lite till. Jag hoppas att det tar slut vecka 3 men med lite otur kan det fortsätta ända till sommarlovet och det orkar jag aldrig! Då slutar jag! Hur mycket ska man behöva stå ut med? Jag tycker alltid att man måste göra rätt för sig och när man gjort något tokigt får man stå för det, men det behöver visst inte alla. Tufft är ordet och jag måste citera Stagnelius: Kaos bor granne med Gud. Så känns livet, vissa dagar kaos, vissa lugn.

Tack och lov har man ju sina vänner att luta sig mot när det stormar. Var på en mycket trevlig adventsmiddag i lördags. Vi var 12 stycken som snackade, spelade fotbollsspel och sjöng sing-star. Åh vad det är kul att sjunga! Efter lite vin tror man ju dessutom att man är Carola..
Jag sjöng bland annat Tom Jones' It's not unusual. Wow va roligt vi hade! Jag tror verkligen att ett gott skratt kan förlänga livet. Man mår så bra av att skratta. Nu är det en ny vecka och jag hoppas att den blir bra. Ska ju på julbord, stadsvandring, O'Learys, föreläsning av Thomas Fogdö, SGSF:s juluppvisning och föräldrarmöte. Låter väl som att veckan kan bli givande.

Problem 100%

Det här är en av mina jobbarkompisars standardfras! Problem, 100%. Det behöver inte alltid sägas ihop, men oftast och just nu känner jag så: PROBLEM 100%. Åh jag är så j*vla irriterad! Hur svårt kan det va att ladda upp en bild. Jag har ju gjort det 1000 gånger men nu funkar det inte! AAAHHHHH!

Var på en mycket trevlig klassfest i lördags. Alla S-täljes avgångsklasser -78 var inbjudna. I Brunnsängsskolan var vi ca 120 stycken då -78. Vi var 12 tappra själar som dök upp i lördags. Sex från min klass. Då - 78 umgicks vi mycket över klassgränserna så det gjorde vi även i lördags. Fan va kul vi hade! Det blev ju lite mer nära när vi var så få och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag och min "bästis" L sa innan vi gick ( vi var lite skeptiska) att vi går väl hem lite efter att vi har ätit klart. Gissa vilka som var kvar till 02:00? Jo just det: Jag och L.

Vissa kände man igen direkt, andra tog det lite längre tid att minnas. Några såg äldre ut än vad man tänkt sig och andra yngre. L och jag höll på att garva ihjäl oss när en av männen i sällskapet böjer sig fram till L och säger: Kommer du ihåg när vi hångla? Ha, ha så j*vla kul! Klart hon minns!

Nu till dagen problem. Nu har ju alla från lördagen gått in på Stayfriend och lagt upp bilder på sig själva både från förr och från nu. För att kunna se dessa bilder måste man själv lägga ut en bild. Då vill man ju gärna att det ska vara en okej bild, inte en där man just fyllt munnen med mat eller en där man ser ut som 83. Har då en som jag är rätt nöjd med men den visar sig ha fel storlek! Den är för smal! Nu har jag i ca 45 minuter försökt få den att passa men det går inte! Ingen unge hemma som kan hjälpa sin datahandikappade mor utan här får man slita sitt hår och bli förbannad, men vad hjälper det! Nej jag får vänta med att se dessa spännande bilder till i morgon! Fan! Jag som är så nyfiken!

Mörkt och kallt

Just nu är det rätt mörk, nästan dygnet runt. Igår var det visserligen soligt och kallt men idag har det varit mörker. Jag blir så otroligt trött då och jag vet inte riktigt hur jag ska orka ta mig ut till diskbänken och diska. Det innebär i och för sig bara att plocka in i diskmaskinen och torka av diskbänken, men ändå. Det känns tungt. Jag längtar till jul då det blir lite mysigare och stämningsfullare. Levande ljus, doften av mandariner och pepparkakor. Mysigt! Sedan är det ju inte sååå långt till våren, eller?

Ibland blir man överraskad. Jag blev just det och då blir man genast lite piggare och gladare.Min mycket trevliga granne var nyss uppe med en underbar kroppslotion från Biotherm som tack för att jag tagit in deras post och vattnat deras blommor när de varit på semester. Tack grannen!

Sedan fick jag en chokladkaka med ny smak! Tack Amelia! Nu är det inte riktigt lika mörkt längre.

Tonåringar

Vilken tur att man inte är tonåring! Va jobbigt det var! Man var osäker, ville vara cool och varje andetag var viktigt. Man fick inte sticka ut men inte heller vara osynlig. Rätt kläder, rätt vänner, rätt skola, rätt musiksmak och gärna rätt kille. Pust! Och jag tror att dagens tonåringar har det ännu värre. Fler val och fler ställen att hänga på (och då tänker jag på alla sidor på nätet de måste besöka minst tio gånger om dagen.) Att alltid vara anträffbar via mobilen, puh!

Och trots alla dessa krav så är de flesta tonåringar så himla trevliga! Jag åkte med fyra på pendeln idag och jag hade så kul. Sedan åt jag lunch med två och det var mycket trevligt. Eftersom jag jobbat på gymnasiemässan hela dagen så har jag också mött tonåringar jag inte känner. Lite osäkra 15-åringar som inte vet var de vill gå på gymnasiet och som inte vet om de duger och är tillräckligt coola. Ibland vill jag bara krama om dem och säga att de duger. Jag minns känslan så tydligt så det kunde ha varit igår jag var femton.
(nu är det ju otroligt nog hela 30 år sedan!) Jag var mycket osäker och blyg men kompenserade detta med att vara högljudd, fnittrig och allmänt gapig. Usch jag var nog rätt jobbig, men det är bra att komma ihåg det där med osäkerheten. Det är inte så lätt att vara ung och inte veta vart man är på väg.

Nästa helg ska jag på klassfest! Trillar man in i sina gamla roller då trots att det gått 30 år? Fy, hoppas inte det för jag vill inte vara den där tjejen igen. Men det ska bli kul att träffas. Hoppas att många kommer.

Ny fas i livet

På måndag börjar mitt nya jobb. Det är ingen jättestor förändring för jag är ju kvar på skolan, men jag får nya uppgifter, nya uppdrag. Spännande! I går bytte jag arbetsrum.
Känns konstigt att inte sitta med Kajsa längre, hur ska jag klara mig? Vi har ju campat ihop i över två år. Vi har skrattat, gnällt (även på varandra), gråtit, julpyntat och gud vet vad. Det är skönt att ha nån som man vet förlåter en fast man är dum ibland (säger bara GPS). Tack och lov finns hon ju kvar så får jag abstinens vet jag åt vilket håll i korridoren jag ska gå.

Jag kommer att trivas bra i mitt nya rum, det kände jag redan igår. (Ulla går inte av för hackor hon heller.) Vi kommer att kunna ha kul, man måste bara lära känna varandra lite bättre. Men oj vad papper jag har!! Hittade vissa som varit borta ett tag och hittade även roliga minnen. Gamla SPID3 får passa sig för jag hittade dikter de gjort. Inte illa, ska kanske publicera dem? Ha, ha dessa dikter skrevs för tre år sedan och handlar om deras första intryck av skolan.

Tänk vilken stor del av livet jobbet är. Jag hittade nämligen gamla grejer från min förra skola också. Då var ju den skolan i mitt focus men nu känns det som väldigt länge sedan. Trots detta kan jag när jag läser gamla anteckningar känna atmosfären, lukten och eleverna runt mig. Tänk när jag och Monica tävlade om vem som samlade mest kepsar per vecka! Eller när vi bestämde oss för att gå genom korridorerna varje morgon och säga God morgon till alla elever. Undrar om eleverna minns alla våra galna upptåg? Vi var lite mer galna på min gamla skola än vad vi är på min nya. Det är både positivt och negativt.

Vill bara avsluta med att säga att tänk vilka härliga möten man har varje dag! Och tänk vad alla dessa möten formar mig som person. Vad mycket jag lär mig varje dag tack vare alla underbara människor i min närhet! Tack ska ni ha allihop! Vem vore jag utan er? Nu har en kollega till slutat och jag önskar honom lycka till! Vi möts säkert igen!

Dickens, Shakespeare, Paris Hilton, Håkan och mycket mer..

Jaha då var man hemma igen! Det är som de säger "Borta bra men hemma bäst". Vad skönt det är att komma in i sitt eget hem, hoppa in i sin egen dusch och, i kväll, gå och lägga sig i sin egen säng! Men vad kul det är att vara ute i världen! Här kommer en kort resumé:

.
Bodde de första nätterna med mina kolleger på Royal National Hotel vid Russel Square. Londons största hotell med 1400 rum, slitet med heltäckningsmattor överallt, men rent och trevligt. Vi sov gott men det var lite ovanliga ljud från gatan, ni vet engelska polissirener! Frukosten var väl ingen höjdare men vi blev ju mätta.

!
Första dagen besökte vi Charles Dickens museum som ligger i hans bostad. Häftigt att vara i det hus där han bott och skrivit. Vi sög i oss av atmosfären och vi lyssnade på guiden, som vi inte riktigt vet om hon var levande eller ett talande spöke. Har nog aldrig sett en blekare person. Hon var dock intressant och det var verkligen ett kul museum och en spännande shop!

Då vi var på kulturhumör så stack vi vidare till Shakespeares The Globe och gick en guidad visning.
Här hamnar man snabbt tillbaka till 1500-talet och stämningen är häftig. De höll på att renovera huset och vi fick veta att The Globe är det enda huset i hela London som har tillstånd att ha grästak.

Under våra dagar hann vi också med lite shopping, lite konferens och några trevliga middagar innan kollegerna åkte hem.

Själv checkade jag ut från hotellet men begav mig från Russel Square till East London, närmare bestämt till Bethnal Green där en släkting bor.
Kan säga att det var svinkallt och vissa bilar hade snö på sig! Släpade på min trasiga (fan ta Ryan air!) resväska och kom till slut fram till Punderson Gardens. Hemma hos Werner Hed fanns mina döttrar plus en kompis och vi stack direkt ut på stan för att shoppa!

Vi var framför allt på Primark (lågpristrendig klädbutik) och Topshop på Oxford Street. Då äldsta dottern jobbat på just detta enormt stora Topshop (600 anställda på en enda butik!) så är det ju en favoritbutik.

Det är dock inte bara en favoritbutik för oss. Döm om vår förvåning när en utklädd, men mycket känd tjej helt plötsligt stod bredvid oss och kolla på klänningar. Hon lutade sig mot mig för att se bättre och jag funderade på varför hon hade solglasögon på sig inomhus tills jag såg vem det var: Paris Hilton!!! Tjejerna tog fram mobilerna och smög runt lite för att få en bild. Kan det bli coolare!


Nej kanske inte men då vi klev av tunnelbanan vid Bethnal Green möter vi Håkan, ni vet Sunes lillebror han som älskar potatis! Han har ju vuxit och blivit stor! Undrar vad han gjorde på just denna tunnelbanestation? Dagen efter går vi in i en affär vid Knightbridge och träffar Karin och Tilda! (mamma och föredetta klasskompis till sonen) Världen är inte så stor! Amerikanskor och svenskar var och varannan dag!
Som ni hör har vi haft det bra och händelserikt!

Basket!

Har väl aldrig varit speciellt förtjust i att utöva någon bollsport och har sett mig själv som ganska kass när det gäller bollar. I går motbevisades dock detta! Tuff tävling nere på planen i Täljehallen, paus i dammatchen mellan Telge och Jämtland, jag plus tre kolleger blir nerkallade på plan för att skjuta mot korgen. Bara en kan vinna och få kämpa för priset 1700:-.
Jag har inte en chans tänkte jag med två manliga sportfånar som konkurenter. Döm om min förvåning när jag var den enda som fick bollen i korgen! Jag vann! Sedan hade jag en minut på mig att skjuta från olika avstånd och för varje boll jag satte fick jag en summa pengar. På en minut fick jag ihop 700:-!!! Fasen man skulle ha blivit basketspelare! Vilken timpenning! Rolig var det och Igelstaviken kan behålla äran av att vara ett idrottsgymnasium!


I morgon bär det iväg till London. Såg att det ska bli fint väder där under nästa vecka. Sol och runt 16 grader. Hoppas på det för då blir det riktigt härligt!

Snart ledigt!

Oj vad mycket det kan var på jobbet ibland! Man vet inte riktigt vad man ska ta tag i först. Vilken hög på skrivbordet är viktigast? Vilken tur att det inte är så här varje vecka för då skulle man nog inte orka.

Igår jobbade jag över och när jag äntligen kom hem, hungrig och trött, hade jag glömt nyckeln och ingen var hemma! Då började jag gråta och min korvgryta som stod i kylskåpet och bara väntade på mig fick helt plötsligt ett himmelskt skimmer över sig och det hade lika gärna kunna vara en stor portion sushi (som är det bästa jag vet).



Nästa vecka blir det London! Ända från söndag till lördag. Ska bli riktigt kul att först umgås med jobbarkompisarna i tre dagar och sedan med mina döttrar resten av tiden. Tyvärr är plånboken lite tunn men det finns ju alltid nåt att göra i London ändå.

Glädje och sorg

Idag har min son tagit körkort! Han ringde mig på jobbet och sa bara: -Kom ner med bilnycklarna! Det kändes konstigt att se bilen åka iväg utan mig. Inser att sonen är stor nu, han behöver mig inte så mycket längre. Konstigt! Tycker inte det var länge sedan han fick en ny grön cykel som var lite för stor. Han ville ju provcykla direkt och for som ett skott rätt in i piskställningen! Tur han hade hjälm för den sprack! Ja åren går.

Idag är det exakt tre år sedan en av mina bästa vänner dog. Det är en lång tid utan henne, men samtidigt känns det som vi pratade förra veckan. Hon finns så tydligt i mitt minne, rösten, skratten och hennes sätt att röra sig. En gång lånade hon min cykel och när hon cyklade i väg sa min Maya: -Fia cyklar så stiligt! Ha, ha så var det. Fia rörde sig med en elegans som inte alla har. Fan vad jag saknar henne! När det blir som jobbigast sätter jag på Army of Lovers låt Give my life och dansar loss. Om jag blundar så är Fia och hela tjejgänget med och vi har vansinnigt roligt. Tänk så mycket vi har gjort tillsammans, vilka fester, vilka killar, vilka tokiga upptåg! Konstigt att mitt liv känns trist ibland, Fia är ju inte här med alla sina påhitt.

Dalai Lama eller Hugh Grant?

Om jag fick välj vem av dessa två herrar jag skulle vilja träffa skulle nog min första tanke vara Hugh Grant. Snygg, charmig och dessutom med ett underbart, snobbigt engelskt uttal (som jag bara älskar!). Tänk att bli utbjuden på middag av denne charmör! Men vad skulle vi prata om? Hans karriär, för han är nog inte så intresserad av min är jag rädd.



Om jag däremot gav mig själv lite betänketid så skulle nog valet stanna på Dalai Lama. Vad spännande att träffa honom. Att diskutera livet,lycka och allt som berör detta med att leva, att vara människa. Dalai Lama sa en gång:

"Jag är övertygad om att själv meningen med vårt liv är att vi ska sträva efter lycka. Det står klart. Antingen man är religiös eller ej och vilken religion man än tillhör, så söker man någonting bättre i livet. Jag anser alltså att hela rörelsen i livet går mot lyckan."

Den här mannen skulle nog lyssna och intressera sig för vad jag hade på hjärtat. Som ni ser så har jag redan träffat dem båda. Tyvärr så sa ingen av dem ett en litet ord. Trist när jag nu ändå var så nära!

Söndag

Solen skiner, man är ledig, förkylningen är på väg bort, en fika på balkongen i solen. Låter det som en dröm? Ja, för mer än en dröm blev det inte!! Allt är frid och fröjd och jag håller på att fixa kaffe och muffins. Balkongdörren står öppen och därute har jag lagt DNs söndagsbilaga som jag ännu inte hunnit läsa. Då......grannarna snett nedanför har bestämt sig för att totalrenovera sin uteplats, just idag på den vackraste höstdagen ever! Fram med en elektrisk såg som kan såga i betongblock! Och sedan sätter de fart. Jag vill bara säga att när man sågar i betongblock är det inte bara ett jävla liv, det dammar något helt förskräckligt också. Arbetet tog väl så där en två timmar så solen på balkongen hade redan försvunnit när de var klara. Jag var så sur och hade lust att gå ut på balkongen och skrika: -Va fan är ert problem!!! Men väluppfostrad som jag är stängde jag balkongdörren och fikade inomhus. Vad gör man inte för grannsämjan! Suck!

Kommuner

Jag har ju bara bott och jobbat i en enda kommun.(om det nu inte räknas att jag är född i Nyköping och bodde där tills jag var fem månader) Trots detta blir jag ibland förvånad över "min" kommun. En nära vän till mig har i över 30 år arbetat inom kommunens skolor. Hon har i grunden en fritidspedagogutbildning och har, på senare år, gått ett stort antal kompletterande kurser på Stockholms universitet, Lärarhögskolan and you name it. Hon arbetar i små specialgrupper och är proffs på det hon gör. Nu vill hon ju sluta vikariera och få en fast tjänst så att hon kan säga upp sin gamla tjänst som hon inte befunnit sig på under en herrans massa år.(Den som går på hennes tjänst vill ju också att hon ska säga upp sig efter så lång tid) Hon har då ansökt om lokal behörighet, eftersom hon absolut är kompetent och har läst in 100 högskolepoäng med inriktning på just det hon nu jobbar med. Vet ni vad kommunen svarade? De skrev: "Vi svarar varken Ja eller Nej på din fråga beroende på den nya regeringen"

Hur ska hon tolka detta svar? Är det så att hon får ett nytt svar sedan eller? Vad menar de med nya regeringen? Den som har suttit i två år?

Jag inser att svaret är lysande! Man behöver inte ta något ansvar utan kan skylla på regeringen. När en elev i fortsättningen frågar om hon/han har lyckats få ett VG på uppgiften, svara jag: -Jag svara varken Ja eller Nej på din fråga beroende på den nya regeringen.

Nästa gång jag går ut på krogen och någon fyllskalle kommer fram runt tvåslaget och säger: -Ska vi gå hem till dig eller mig? svarar jag: - Jag svara varken Ja eller Nej på din fråga beroende på den nya regeringen!.Ha, ha det är ju klockrent! Kan kommunen så kan väl jag! I mellanmjölkens förlovade land!

Dialekter

På väg hem från en tung dag på jobbet ringer mobilen. I andra änden presenterar sig en ung man med en underbar norrlandsdialekt! Han låter som en solstråle och jag blir alldeles varm och glad över att bara höra hans röst! Min sjuka, trötta kropp bara vaknar till liv, och jag kan inte låta bli att påpeka vilken underbar dialekt han har. Han skrattar och tackar, men tänker nog att jag är en typisk Stockholmare på 40+. Sedan frågar han, - Du låt sjuk, hur må du? Men vad svarar man då till en total främling?

-Det är för jävligt!
-Det är bara bra!
-Det är skit, men nu när jag hör din röst så är allt mycket bättre!

Nej, jag sa som det var, att jag kände mig lite krasslig. Vi pratade på om det som var hans ärende och sedan innan vi la på sa han, - Men vi få hoppas vi ses då, och att du kry på dig!

Tack! sa jag då och jag hoppas också att vi ses.

Horoskop

I mitt horoskop för veckan står det att jag kommer att såra någon! Nä men va hemskt! Det vill jag ju inte göra, så ifall någon av er som läser min blogg under veckan känner sig sårad av mig så ber jag om ursäkt redan nu. Förlåt, det var inte meningen!Det står vidare i horoskopet att jag ska hålla mina åsikter för mig själv under veckan och bara var tyst och lyssna på andra. Oj, oj det blir tufft för en som ständigt pratar. Hur ska jag komma ihåg detta?

Ni som är i min närhet kan väl påminna mig genom att teckna ett litet TYST med läpparna, ni vet ett sådant där när man håller upp pekfingret mot läpparna. Ja, ni fattar! För jag litar blint på denna stjärntydare och då är det bäst att lyda!

Undrar hur de gör när de skriver horoskopet? Studerar stjärnorna eller använder fantasin? Antar att de flesta av oss vet att det sista alternativet är det rätta, men ändå! Vore ju coolt om någon kunde se i stjärnorna hur min vecka ska bli, eller kanske inte? Ja, ja, nu har i alla fall jag garanterat min vecka. Sorry för allt jag gör under vecka 41!

Snuvig!

Energi

Tänk vilken energi man får av att röra på sig! Det spelar nog inte så stor roll vad man gör, bara man gör nåt. Jag har varit på poweryoga i kväll och det är tufft! Åkte sedan hem och bakade en äppelkaka!!! Ni som känner mig förstår ju vilken bedrift detta är. När jag åkte och hämtade yngsta dottern på hennes gympa frågade hon om vi kunde åka förbi affären och handla något till fika. När jag då sa att jag hade bakat en äppelkaka skrek hon över hela Västergårdshallen: -Min mamma har bakat!! Då förstår ni hur ovanligt detta är.

Så nu har vi satt på te och ska fika. Mysigt! För att ytterligare öka på stämningen regnar det ute och är mörkt. Vi tänder lite ljus och nu inser jag att det faktiskt är höst. På riktigt!

Sommaren blev inte som jag hade tänkt, men den hade sina bra stunder. Nu ser jag framåt och undrar lite försynt hur det ska bli på jobbet. Många förändringar på gång. Till det bättre?

Minnen

Inte syntes man på tv, inte vann jag nåt på V75 och dagen har mest bestått av huvudvärk...suck! Kunde lika gärna ha hoppat över denna dag och gått direkt till söndag. Fast just nu är det rätt okej. Lyssnar på Kent och väcker en del gamla minnen till liv. Bland annat tänker jag på min klass på Soldalaskolan, 9B. Vet inte varför jag förknippar just denna låt med denna klass men det gör jag. Låten är Kärleken väntar http://www.youtube.com/watch?v=HcF8_KIoczE&feature=email

Undrar vad alla eleverna från 9B gör nu? Hör ifrån vissa ibland men inte alla. Helena, Alex, Emil, Jacob, Niklas, Jimmy, Sofia, Elin, Petra, Elsa, Elina, Sandra, Sunkan, Camilla, Tina, George, Anette, Johanna och Isabella. Tror det var alla. Va mycket kul vi hade!


Ha, ha tänk när vi cyklade på Gotland eller när grabbarna köpte en julblomma till mig för att de hade busat. När Niklas och Jimmy spelade in film på Konsum eller när vi var på riksdagen och larmet gick.

Skidresor till Romme, Spice girls och avslutningsmiddag i matsalen.

Härliga minnen!

Sonetter

Åh vad glad man blir när man hittar kul sidor på nätet! Idag har jag läst DNs nya sida www.DN.se/bok. Här kan man hitta allt som har med böcker, läsning, poesi, mässor och författare att göra. Det är ju sånt som jag gillar! Och gissa om jag blev glad när jag såg att de hade något som de kallade Sonettmaskin. Här kan man göra en Petrarcasonett själv! (ja, lite hjälp får man ju av maskinen) Här kommer min första:

Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Man lyder snällt, men undrar varför då
Men Varför? verkar ingen acceptera

Nu har man tid att göra mycket mera
Det mål man har i sikte ska man nå
Det är så mycket Tjo! och Hej och hå!
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera

Kan någon enda människa förklara!
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara

Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man diskuterar Nietzsches estetik

Inte så dum va? Fast jag kunde ju inte låta bli att göra en till och den blev, enligt mig, bättre:

Vad snabbt ens liv helt plötsligt kan forcera!
Och inte har man kunnat förutspå
Nu gnuggar man förtvivlat sina grå
Det känns som om man skulle explodera

Man vet att detta inte får fallera
Man skriker så man närapå blir blå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera

Jaha. Minsann. Då var vi alltså klara?
Men allt man kan få fram nu är ett skrik
Man saknar pengar, liksom lust att spara

Man säger: "Visst är jag Bob Dylan-freak!"
Man hävdar att man luffat i Sahara
Nu får man ingen puss. Man får en pik

Ha,ha vilken poet man blev helt plötsligt! Lika djup som Shakespeare himself! Han hade dock en annan rimfrekvens än Petrarca.

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:

Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature’s changing course untrimmed;

But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,

When in eternal lines to time thou grow'st;
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Sing-a-long

Martin Stenmark, Nana Hedin, Renée Nyberg, Henrik Hjelt, Clabbe af Geierstam, Sussie Eriksson och Claes Malmberg. Hängde lite med dem i går! Trevligt gäng! Roliga, musikaliska, proffsiga och (vissa av dem) skitsnygga!

Kul eftermiddag på tv-inspelning med elever. Kolla Sing-a-long nu på lördag 27/9 klockan 21:30 på Tv3!

Köpstopp och sedan London!

Har just lovat min dotter att jag ska vara med på hennes och hennes kompis Marias månadslånga köpstopp. Det gäller from 26/9 tom 26/10. De har tillsammans gjort några regler som man måste följa.

Reglerna är som följer:

- Man får inte köpa något man inte behöver, alltså inte kläder, skor, smink, prylar och så vidare

- Undantagen är; tvål, krämer och apoteksvaror

- Man får inte äta mat ute, inte heller köpa läsk, kaffe, cigg och så vidare

- Undantagen är; om det främjar sociala kontakter och helst NYA sociala kontakter,alltså om några ifrån klassen/jobbet/en ny vän frågar om man vill äta lunch så är det OK

- Man får även köpa alkohol och dricka öl ute, men inte mer än en gång i veckan

Ja, för mig blir det inte så stor skillnad från en vanlig månad. Jag handlar sällan kläder, skor, smink osv. Jag röker inte och jag dricker sällan läsk. Dricker jag någon gång alkohol så är det definitivt inte mer än en gång i månaden och hur ofta blir man inviterad på en lunch som INTE är en skollunch? Jag borde väl klara denna månad med glans. Det blir värre för dottern som röker. Hoppas att hon klarar av att sluta under denna månad.

Det vore bra om jag lyckades spara lite pengar då jag ska till London den 26/10-1/11. Ska bli så himla kul! Har alltid roligt i denna stad. Gillar verkligen den puls som finns där. Ska först bo på hotell och sedan bor jag några dar hos Marcus. Han är snäll som står ut med släkten så ofta.

Lite bilder från våren -07

Kul!

Om Maya hade gått i skolan 1968 hade hon kanske sett ut så här!

Om Malin hade varit tonåring 1982 hade hon kanske sett ut så här!

Vilken tur att de inte gjorde det! Ha, ha men de är rätt lika mig, faktiskt.

Billan

Hos mormor och ser så där söt ut så jag får en godis!

På promenad. Tror jag ser en katt!

Cykeltur. Vilken fart och fläkt! Vem f-n är det som trampar?

Är du beredd? Smile! Posera!

Själv med tv-dosan! Det är inte ofta man får bestämma!

En verklig dotter....

Insåg idag att det inte bara är en verklig mor som aldrig har ledigt. En verklig dotter har det rätt tufft hon med.

Man blir väldigt orolig när ens 86-åriga mamma läggs in på sjukhus. Man hinner fundera en hel del innan man vet hur läget är. Hon är ju trots allt ingen ungdom. Det känns som att hon håller på att krympa. Hon såg så liten ut där i sjukhussängen. Verkade dock vid gott mod och skojade om medpatienter som hon redan irriterade sig på. Skönt!




Kände mig som en tonåring/ett barn häromdagen. Blev riktigt tilltryckt av en kollega som tyckte att han visste så mycket bättre i en fråga och att jag var helt ute i det blå och svamlade. Hur upplever man en smak? Kan någons smak vara mer rätt än någon annans? Om jag tycker att grapefrukt smakar surt, har jag fel då bara för att jag inte använder rätt uttryck? Inser nu ännu mer vikten av att aldrig nervärdera någon. Fruktansvärd känsla! Så alla ni vuxna som försöker spela smarta (vara besservisser) och sätta dit någon som inte är lika pålästa som ni - Sluta upp med det!

Helg igen!

Jaha helg igen! Vart tog tisdag, onsdag och torsdag vägen? Måndag minns jag och idag, fredag, men de övriga dagarna?

Har varit på IKEA i kväll ( Luckis jag gillar IKEA!) och om man tror att det ska vara lugnt och skönt där en fredagkväll, då tror man fel! Va folk! Jag häpnar över hur vissa människor beter sig. Vad är det för fel på folk?

Kvinna före mig i korvkön blir tillfrågad av kassören vad hon vill ha. Hon ser då ut som ett frågetecken och vänder sig om och skriker till sin man som står 10 meter bort: -Vad ville du ha? Det går nog minst fem minuter innan hon är klar eftersom det finns två barn också som vill ha mat. När hon ska betala har hon bara kort och kassan tar bara kontanter. Det står det på en stor skylt vid kassan men den har hon förstås inte sett. Ytterligare fem minuter innan mannen har hostat fram kontanterna! Om jag inte hade varit så förbannat hungrig hade jag ju gått, men nu står jag kvar och önskar att mina blickar kunde döda!

-Idiot vill jag skrika, det finns fler människor som vill handla mat!

När jag sedan sitter med min efterlängtade korv kommer det en unge som också äter korv. Ungen glor på mig som om jag vore ett UFO och sedan spiller hon ketchup på golvet framför mig och jag bara väntar på att hon ska spilla på mig för då....

Tänk vad krävande det är att umgås med främmande människor. Man blir matt. Men i morgon ska jag umgås med bara bekanta människor, personalfest!!! Ska bli kul!