Ny fas i livet

På måndag börjar mitt nya jobb. Det är ingen jättestor förändring för jag är ju kvar på skolan, men jag får nya uppgifter, nya uppdrag. Spännande! I går bytte jag arbetsrum.
Känns konstigt att inte sitta med Kajsa längre, hur ska jag klara mig? Vi har ju campat ihop i över två år. Vi har skrattat, gnällt (även på varandra), gråtit, julpyntat och gud vet vad. Det är skönt att ha nån som man vet förlåter en fast man är dum ibland (säger bara GPS). Tack och lov finns hon ju kvar så får jag abstinens vet jag åt vilket håll i korridoren jag ska gå.

Jag kommer att trivas bra i mitt nya rum, det kände jag redan igår. (Ulla går inte av för hackor hon heller.) Vi kommer att kunna ha kul, man måste bara lära känna varandra lite bättre. Men oj vad papper jag har!! Hittade vissa som varit borta ett tag och hittade även roliga minnen. Gamla SPID3 får passa sig för jag hittade dikter de gjort. Inte illa, ska kanske publicera dem? Ha, ha dessa dikter skrevs för tre år sedan och handlar om deras första intryck av skolan.

Tänk vilken stor del av livet jobbet är. Jag hittade nämligen gamla grejer från min förra skola också. Då var ju den skolan i mitt focus men nu känns det som väldigt länge sedan. Trots detta kan jag när jag läser gamla anteckningar känna atmosfären, lukten och eleverna runt mig. Tänk när jag och Monica tävlade om vem som samlade mest kepsar per vecka! Eller när vi bestämde oss för att gå genom korridorerna varje morgon och säga God morgon till alla elever. Undrar om eleverna minns alla våra galna upptåg? Vi var lite mer galna på min gamla skola än vad vi är på min nya. Det är både positivt och negativt.

Vill bara avsluta med att säga att tänk vilka härliga möten man har varje dag! Och tänk vad alla dessa möten formar mig som person. Vad mycket jag lär mig varje dag tack vare alla underbara människor i min närhet! Tack ska ni ha allihop! Vem vore jag utan er? Nu har en kollega till slutat och jag önskar honom lycka till! Vi möts säkert igen!