Tonåringar

Vilken tur att man inte är tonåring! Va jobbigt det var! Man var osäker, ville vara cool och varje andetag var viktigt. Man fick inte sticka ut men inte heller vara osynlig. Rätt kläder, rätt vänner, rätt skola, rätt musiksmak och gärna rätt kille. Pust! Och jag tror att dagens tonåringar har det ännu värre. Fler val och fler ställen att hänga på (och då tänker jag på alla sidor på nätet de måste besöka minst tio gånger om dagen.) Att alltid vara anträffbar via mobilen, puh!

Och trots alla dessa krav så är de flesta tonåringar så himla trevliga! Jag åkte med fyra på pendeln idag och jag hade så kul. Sedan åt jag lunch med två och det var mycket trevligt. Eftersom jag jobbat på gymnasiemässan hela dagen så har jag också mött tonåringar jag inte känner. Lite osäkra 15-åringar som inte vet var de vill gå på gymnasiet och som inte vet om de duger och är tillräckligt coola. Ibland vill jag bara krama om dem och säga att de duger. Jag minns känslan så tydligt så det kunde ha varit igår jag var femton.
(nu är det ju otroligt nog hela 30 år sedan!) Jag var mycket osäker och blyg men kompenserade detta med att vara högljudd, fnittrig och allmänt gapig. Usch jag var nog rätt jobbig, men det är bra att komma ihåg det där med osäkerheten. Det är inte så lätt att vara ung och inte veta vart man är på väg.

Nästa helg ska jag på klassfest! Trillar man in i sina gamla roller då trots att det gått 30 år? Fy, hoppas inte det för jag vill inte vara den där tjejen igen. Men det ska bli kul att träffas. Hoppas att många kommer.