Att vara mamma åt sin mamma

Maj Fant har skrivit en bok som heter just: Att bli mamma till sin mamma och den handlar om det som inträffar när ens mamma blir dement och inte klarar sig själv och hur påverkad man som barn blir av detta.

Min mamma är inte direkt dement, även om hon mer och mer glömmer bort småsaker såsom vilken tid jag ska komma och hämta henne och vilket av barnbarnen som fyller år osv. Men ibland är det ändå tufft att vara dotter till en mamma på 90 år. Det tuffaste är nog att se att hon inte riktigt orkar, att hon inte riktigt hänger med i diskussionerna och att hon liksom stängs ute. Jag vill ju att hon ska vara med, vara en del men det fungerar inte längre på samma sätt. Jag tar med henne på olika saker men hon blir mest irriterad på mig för att hon inte hör vad jag säger, inte hör vad andra säger och över att ingen vill prata med henne. Hon blir sur för att hon påstår att jag aldrig berättar något för henne trots att jag dagen innan kan ha berättat något. När jag säger att det har jag redan berättat snäser hon och blir sur. Det är tufft att vara till lags men jag inser ju att det inte är någon idé att bråka för det kommer inte att hjälpa. Nästa gång vi ses kommer hon ändå att ha glömt både bråket och skälet till vår osämja.

Igår var vi på kyrkogården och planterade lite höstastrar. Jag såg då att mamma hade målat naglarna i en svagt aprikos färg. -Vad fint, har du målat naglarna, sa jag. Hon tittade på mig och svarade: Ja det var ju grillfest på servicehuset förra veckan och då måste man ju vara snygg! Jag blev så glad över hennes vilja att, trots sina 90 år, vara fin. Åh gud vad jag älskar denna lilla gumma och jag önskar så att hon vore minst 10 år yngre för jag vill ha henne kvar ett bra tag till och dessutom vill jag inte att hon ska försämras. Hon har ju alltid funnits där och vad gör man den dagen hon inte gör det?

Hur ser man ut när man är runt 50?

Denna eviga utseendefixering! Inte är väl jag fixerad vid utseende eller ålder? Eller? 

Ibland när jag ser en bild på någon kändis i min egen ålder så händer det att jag antingen förfasas över hur ung kändisen ser ut eller glädjas åt att det är så man ser ut i MIN ålder! Båda dessa känslor uppstår när jag tittar på bilder på Demi Moore! Visst jag vet att hon är retuscherad men ändå, så snygg!

I dag när jag läste DN kulturdelen så fanns ett reportage om Ellen Mattson som skrivit en bok om Greta Garbo. Jag läste artikel och insåg att jag och författarinnan är lika gamla! 

 VA? Är det så man ser ut om man är runt 50? 

För när jag läste artikeln och tittade på bildern, innan jag såg faktarutan med hennes ålder, så trodde jag att jag läste om en kvinna som var 60+, helt klart! Jag kommer antagligen att reta upp några nu men nog ser Ellen Mattson äldre ut än 50? Gick snabbt in i badrummet och kollade mig i spegeln. Nä inte ser jag ut som 60+, men självklart som runt 50. Mer runt 50 än en retuscherad Demi Moore i alla fall!

Men inte är väl jag utseende- eller åldersfixerad!

Åren går fort eller?

Att fylla 50 år ger upphov till en hel del tankar. 40 var inga problem, nästan som en lättnad! Äntligen 40, då börjar ju livet har jag hört! Men 50! Man vet ju att man levt längre än vad man kommer att göra från och med nu. Om 20 år är jag 70! Oj vad fort tiden går!

När jag funderat lite över detta med att tiden går så fort så tänker jag tvärt om. Vad gjorde jag för 20 år sedan?

• Jag var gift
• Maya var nyfödd
• Martin var 2 år
• Malin var 7 år och skulle precis börja ettan
• Vi bodde på Bergsättravägen i tre rum och kök
• Jag började läsa franska på Komvux efter att inte ha studerat sedan gymnasiet (12 år innan)
• Min pappa levde och var 65 år
• Mamma hade just fyllt 70 år
• Jag arbetade extra på Handskmakarn

Vad har sedan hänt under 20 år?

När jag tänker så här är det nästan skrämmande vad mycket jag har varit med om under de senaste 20 åren! Allt jag gått igenom, allt jag lärt mig, alla resor jag gjort, alla nya människor jag lärt känna, alla nära och kära som lämnat oss, alla olika jobb jag haft, olika bilar, olika lägenheter och för att inte tala om alla olika karlar! Haha! Törs knappt tänka tanken! Men om jag får vara frisk och får vara med om ens hälften av detta under de närmaste 20 åren så tror jag att jag kommer att vara ganska nöjd när jag fyller 70! Och nu är det ju inte 70 jag ska fylla i år utan 50!

Så nu känns det inte lika läskigt längre! 50 here I come!

Ny rubrik, ny design och nytt innehåll

Nu är jag tillbaka men med lite nytt, både vad gäller stil och innehåll! Jag har funderat mycket på om jag ska blogga och i så fall om vad. Jag kunde känna att min blogg enbart blev en dagbok, där jag berättade om saker som hände i mitt liv. Men med både Facebook, Twitter och Instagram kände jag att jag redan skrev om mitt liv och bloggen blev liksom bara en börda och en upprepning. Nu har jag funderat och funderat på vad jag ska göra med min blogg. Lägga ner helt eller tänka nytt? Jag tycker ju att det är så kul att skriva och att dela med mig av mina tankar och funderingar och det är ju superkul när man får respons! Så nu har jag bestämt mig! Jag fortsätter men med lite nytt innehåll!

Livet runt 50! Så heter min upphottade blogg och den kommer att handla om just detta! Att bli 50! Om livet som medelålders, som mamma med vuxna barn, som barn till gammal mamma och livet som singel. Tankar, funderingar på det som varit och på det som komma skall. Någon bokrecension här och där och kanske även filmrecension och lite resetips. Vi får se vad detta leder till men välkommen tillbaka du som fortfarande går in här och tittar ibland och välkommen även till dig som är ny här på min blogg. Nu kör vi! Livet runt 50!