Funderingar

Ibland behöver man få vara ifred och fundera. Över livet, över ledsamheter och över glädjeämnen. I fredags var det en sådan dag. Jag behövde vara ifred. Tog komp från jobbet och var bara hemma. Va skönt det var. Efter en mycket påfrestande vecka behövde jag vila lite extra. Fundera på vad jag gör för fel och hur jag ska orka med detta ännu lite till. Jag hoppas att det tar slut vecka 3 men med lite otur kan det fortsätta ända till sommarlovet och det orkar jag aldrig! Då slutar jag! Hur mycket ska man behöva stå ut med? Jag tycker alltid att man måste göra rätt för sig och när man gjort något tokigt får man stå för det, men det behöver visst inte alla. Tufft är ordet och jag måste citera Stagnelius: Kaos bor granne med Gud. Så känns livet, vissa dagar kaos, vissa lugn.

Tack och lov har man ju sina vänner att luta sig mot när det stormar. Var på en mycket trevlig adventsmiddag i lördags. Vi var 12 stycken som snackade, spelade fotbollsspel och sjöng sing-star. Åh vad det är kul att sjunga! Efter lite vin tror man ju dessutom att man är Carola..
Jag sjöng bland annat Tom Jones' It's not unusual. Wow va roligt vi hade! Jag tror verkligen att ett gott skratt kan förlänga livet. Man mår så bra av att skratta. Nu är det en ny vecka och jag hoppas att den blir bra. Ska ju på julbord, stadsvandring, O'Learys, föreläsning av Thomas Fogdö, SGSF:s juluppvisning och föräldrarmöte. Låter väl som att veckan kan bli givande.

Problem 100%

Det här är en av mina jobbarkompisars standardfras! Problem, 100%. Det behöver inte alltid sägas ihop, men oftast och just nu känner jag så: PROBLEM 100%. Åh jag är så j*vla irriterad! Hur svårt kan det va att ladda upp en bild. Jag har ju gjort det 1000 gånger men nu funkar det inte! AAAHHHHH!

Var på en mycket trevlig klassfest i lördags. Alla S-täljes avgångsklasser -78 var inbjudna. I Brunnsängsskolan var vi ca 120 stycken då -78. Vi var 12 tappra själar som dök upp i lördags. Sex från min klass. Då - 78 umgicks vi mycket över klassgränserna så det gjorde vi även i lördags. Fan va kul vi hade! Det blev ju lite mer nära när vi var så få och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag och min "bästis" L sa innan vi gick ( vi var lite skeptiska) att vi går väl hem lite efter att vi har ätit klart. Gissa vilka som var kvar till 02:00? Jo just det: Jag och L.

Vissa kände man igen direkt, andra tog det lite längre tid att minnas. Några såg äldre ut än vad man tänkt sig och andra yngre. L och jag höll på att garva ihjäl oss när en av männen i sällskapet böjer sig fram till L och säger: Kommer du ihåg när vi hångla? Ha, ha så j*vla kul! Klart hon minns!

Nu till dagen problem. Nu har ju alla från lördagen gått in på Stayfriend och lagt upp bilder på sig själva både från förr och från nu. För att kunna se dessa bilder måste man själv lägga ut en bild. Då vill man ju gärna att det ska vara en okej bild, inte en där man just fyllt munnen med mat eller en där man ser ut som 83. Har då en som jag är rätt nöjd med men den visar sig ha fel storlek! Den är för smal! Nu har jag i ca 45 minuter försökt få den att passa men det går inte! Ingen unge hemma som kan hjälpa sin datahandikappade mor utan här får man slita sitt hår och bli förbannad, men vad hjälper det! Nej jag får vänta med att se dessa spännande bilder till i morgon! Fan! Jag som är så nyfiken!

Mörkt och kallt

Just nu är det rätt mörk, nästan dygnet runt. Igår var det visserligen soligt och kallt men idag har det varit mörker. Jag blir så otroligt trött då och jag vet inte riktigt hur jag ska orka ta mig ut till diskbänken och diska. Det innebär i och för sig bara att plocka in i diskmaskinen och torka av diskbänken, men ändå. Det känns tungt. Jag längtar till jul då det blir lite mysigare och stämningsfullare. Levande ljus, doften av mandariner och pepparkakor. Mysigt! Sedan är det ju inte sååå långt till våren, eller?

Ibland blir man överraskad. Jag blev just det och då blir man genast lite piggare och gladare.Min mycket trevliga granne var nyss uppe med en underbar kroppslotion från Biotherm som tack för att jag tagit in deras post och vattnat deras blommor när de varit på semester. Tack grannen!

Sedan fick jag en chokladkaka med ny smak! Tack Amelia! Nu är det inte riktigt lika mörkt längre.

Tonåringar

Vilken tur att man inte är tonåring! Va jobbigt det var! Man var osäker, ville vara cool och varje andetag var viktigt. Man fick inte sticka ut men inte heller vara osynlig. Rätt kläder, rätt vänner, rätt skola, rätt musiksmak och gärna rätt kille. Pust! Och jag tror att dagens tonåringar har det ännu värre. Fler val och fler ställen att hänga på (och då tänker jag på alla sidor på nätet de måste besöka minst tio gånger om dagen.) Att alltid vara anträffbar via mobilen, puh!

Och trots alla dessa krav så är de flesta tonåringar så himla trevliga! Jag åkte med fyra på pendeln idag och jag hade så kul. Sedan åt jag lunch med två och det var mycket trevligt. Eftersom jag jobbat på gymnasiemässan hela dagen så har jag också mött tonåringar jag inte känner. Lite osäkra 15-åringar som inte vet var de vill gå på gymnasiet och som inte vet om de duger och är tillräckligt coola. Ibland vill jag bara krama om dem och säga att de duger. Jag minns känslan så tydligt så det kunde ha varit igår jag var femton.
(nu är det ju otroligt nog hela 30 år sedan!) Jag var mycket osäker och blyg men kompenserade detta med att vara högljudd, fnittrig och allmänt gapig. Usch jag var nog rätt jobbig, men det är bra att komma ihåg det där med osäkerheten. Det är inte så lätt att vara ung och inte veta vart man är på väg.

Nästa helg ska jag på klassfest! Trillar man in i sina gamla roller då trots att det gått 30 år? Fy, hoppas inte det för jag vill inte vara den där tjejen igen. Men det ska bli kul att träffas. Hoppas att många kommer.

Ny fas i livet

På måndag börjar mitt nya jobb. Det är ingen jättestor förändring för jag är ju kvar på skolan, men jag får nya uppgifter, nya uppdrag. Spännande! I går bytte jag arbetsrum.
Känns konstigt att inte sitta med Kajsa längre, hur ska jag klara mig? Vi har ju campat ihop i över två år. Vi har skrattat, gnällt (även på varandra), gråtit, julpyntat och gud vet vad. Det är skönt att ha nån som man vet förlåter en fast man är dum ibland (säger bara GPS). Tack och lov finns hon ju kvar så får jag abstinens vet jag åt vilket håll i korridoren jag ska gå.

Jag kommer att trivas bra i mitt nya rum, det kände jag redan igår. (Ulla går inte av för hackor hon heller.) Vi kommer att kunna ha kul, man måste bara lära känna varandra lite bättre. Men oj vad papper jag har!! Hittade vissa som varit borta ett tag och hittade även roliga minnen. Gamla SPID3 får passa sig för jag hittade dikter de gjort. Inte illa, ska kanske publicera dem? Ha, ha dessa dikter skrevs för tre år sedan och handlar om deras första intryck av skolan.

Tänk vilken stor del av livet jobbet är. Jag hittade nämligen gamla grejer från min förra skola också. Då var ju den skolan i mitt focus men nu känns det som väldigt länge sedan. Trots detta kan jag när jag läser gamla anteckningar känna atmosfären, lukten och eleverna runt mig. Tänk när jag och Monica tävlade om vem som samlade mest kepsar per vecka! Eller när vi bestämde oss för att gå genom korridorerna varje morgon och säga God morgon till alla elever. Undrar om eleverna minns alla våra galna upptåg? Vi var lite mer galna på min gamla skola än vad vi är på min nya. Det är både positivt och negativt.

Vill bara avsluta med att säga att tänk vilka härliga möten man har varje dag! Och tänk vad alla dessa möten formar mig som person. Vad mycket jag lär mig varje dag tack vare alla underbara människor i min närhet! Tack ska ni ha allihop! Vem vore jag utan er? Nu har en kollega till slutat och jag önskar honom lycka till! Vi möts säkert igen!

Dickens, Shakespeare, Paris Hilton, Håkan och mycket mer..

Jaha då var man hemma igen! Det är som de säger "Borta bra men hemma bäst". Vad skönt det är att komma in i sitt eget hem, hoppa in i sin egen dusch och, i kväll, gå och lägga sig i sin egen säng! Men vad kul det är att vara ute i världen! Här kommer en kort resumé:

.
Bodde de första nätterna med mina kolleger på Royal National Hotel vid Russel Square. Londons största hotell med 1400 rum, slitet med heltäckningsmattor överallt, men rent och trevligt. Vi sov gott men det var lite ovanliga ljud från gatan, ni vet engelska polissirener! Frukosten var väl ingen höjdare men vi blev ju mätta.

!
Första dagen besökte vi Charles Dickens museum som ligger i hans bostad. Häftigt att vara i det hus där han bott och skrivit. Vi sög i oss av atmosfären och vi lyssnade på guiden, som vi inte riktigt vet om hon var levande eller ett talande spöke. Har nog aldrig sett en blekare person. Hon var dock intressant och det var verkligen ett kul museum och en spännande shop!

Då vi var på kulturhumör så stack vi vidare till Shakespeares The Globe och gick en guidad visning.
Här hamnar man snabbt tillbaka till 1500-talet och stämningen är häftig. De höll på att renovera huset och vi fick veta att The Globe är det enda huset i hela London som har tillstånd att ha grästak.

Under våra dagar hann vi också med lite shopping, lite konferens och några trevliga middagar innan kollegerna åkte hem.

Själv checkade jag ut från hotellet men begav mig från Russel Square till East London, närmare bestämt till Bethnal Green där en släkting bor.
Kan säga att det var svinkallt och vissa bilar hade snö på sig! Släpade på min trasiga (fan ta Ryan air!) resväska och kom till slut fram till Punderson Gardens. Hemma hos Werner Hed fanns mina döttrar plus en kompis och vi stack direkt ut på stan för att shoppa!

Vi var framför allt på Primark (lågpristrendig klädbutik) och Topshop på Oxford Street. Då äldsta dottern jobbat på just detta enormt stora Topshop (600 anställda på en enda butik!) så är det ju en favoritbutik.

Det är dock inte bara en favoritbutik för oss. Döm om vår förvåning när en utklädd, men mycket känd tjej helt plötsligt stod bredvid oss och kolla på klänningar. Hon lutade sig mot mig för att se bättre och jag funderade på varför hon hade solglasögon på sig inomhus tills jag såg vem det var: Paris Hilton!!! Tjejerna tog fram mobilerna och smög runt lite för att få en bild. Kan det bli coolare!


Nej kanske inte men då vi klev av tunnelbanan vid Bethnal Green möter vi Håkan, ni vet Sunes lillebror han som älskar potatis! Han har ju vuxit och blivit stor! Undrar vad han gjorde på just denna tunnelbanestation? Dagen efter går vi in i en affär vid Knightbridge och träffar Karin och Tilda! (mamma och föredetta klasskompis till sonen) Världen är inte så stor! Amerikanskor och svenskar var och varannan dag!
Som ni hör har vi haft det bra och händelserikt!