I dag har mamma och jag varit i Nyköping på begravning av hennes yngsta syster Barbro. Det var vackert men tungt. Mamma var riktigt, riktigt ledsen och jag tror att alla vi kusiner blev mycket berörda av detta. Hon begravde idag sin lillasyster och nu är hon ensam kvar.
Efteråt var det mat och dryck på ett ställe i Nyköping som heter Blommenhof. Där har vi varit många gånger på begravningskaffe och det är väldigt fint. Har en gång i tiden varit något slags sjukhus eller sanatorium tror jag men nu är det ett konferenshotell.
Satt med mina kusiner och åt och vi pratade minnen. Eftersom jag är yngst så minns de andra mer från när vi var små än vad jag gör. Jag var för liten för att minnas deras historier men det är kul när de berättar. Min kusin Tomas, som är sex år äldre än mig, berättade om en gång när han och jag skulle åka skridskor. Jag var ca 7 år och han var 13. Vi skulle gå till en liten sjö och åka och det var en promenad på ca 10 minuter. Jag ville dock att mamma skulle knyta mina skridskor men hon kunde inte följa med till sjön. Tomas försökte övertala mig att han kunde knyta skridskorna vid sjön, men jag vägrade. Så mamma knöt på mig skridskorna och jag gick, utan skydd, med dessa ända till sjön. Väl framme hann Tomas lagom knyta sina egna skridskor när jag sa att jag hade ont i fötterna och ville gå hem.
-Åh vad jag tyckte illa om dig just då, sa Tomas. Till råga på allt grinade du ju så jag fick lov att bära dig hela vägen tillbaka.
Haha ibland var det nog rätt bra att vara minst. Jag tycker det är kul att träffa kusinerna för vi har gjort så mycket kul ihop. Vi åkte ofta på semestrar tillsammans och vi umgicks ofta. Saknar den tiden och alla de människor som då var i livet.
I morgon är det begravning igen. I Nyköping då med, men i en annan kyrka. Nu är det min pappas släkt vi ska träffa. Kommer att vara väldigt trött i morgonkväll det känner jag. Dags att sova för att ladda batterierna.
