Drömliv

Har precis börjat läsa en bok som heter Drömliv, Lycklig på riktigt av Kajsa Ingemansson & Karin Nordlander. Om man läser på baksidan så står det att boken handlar om att låta livet bli så mycket mer. Mer än den tillvaro vi har som till vardags ofta upplevs, av oss själva, som torftig och begränsad!

Den är intressant, vill jag lova, och igenkänningsfaktorn är stor. Vad är egentligen lycka? Förväxlar vi lycka med eufori? Är den som har en penthouselägenhet, vacker man och massor av pengar, lycklig?

I ett avsnitt tar författarna upp att vi har svårt att känna tacksamhet. Vi är så vana att leva i ett samhälle som "fokuserar på brister, på det som inte finns, på det som inte är bra.(s. 29) I tex nyheter får vi aldrig veta hur många flygplan som varje dygn landar utan minsta problem utan vi hör enbart nåt om flyplan om de störtar eller kapas. Eller hur ofta skrivs det om att miljontals människor ätit en god middag utan att bli matförgiftade? Nej nyhetsvärdet ligger i det ovanliga, det negativa och det som gått snett. Vi måste träna oss på att se våra liv ur ett nytt perspektiv menar författarna. Att kunna fokusera på det vi har. Den där spontana glädjen som man känner ibland den ska man bevara för den är en av byggstenarna i ett lyckligt liv!

Så nu ska jag fokusera och läsa vidare så får vi se vart det slutar!

Avsluta sommaren 2012

Är på landet och städar bort sommaren och plockar in allt inför vintern. Sommaren 2012 var ingen hit! Kall, regnig och blåsig. Trots det har jag varit mycket på landet, mycket alldeles ensam och det har varit så härligt! Jag är egentligen en väldigt social person som älskar att hänga med på olika saker, att resa och att umgås men ibland behöver jag få tid till reflektion. Tid att fundera över mitt liv, åren som varit och åren framåt. Vilka val jag gjort och komma till freds med alla de valen, även de som nu i efterhand verkar tokiga! Gjort är gjort men ibland måste man ändå få gräma sig lite.

Nu sitter jag ute på landet och njuter av tystnaden! Det blåser en svag bris i trädkronorna och fåglarna kvittrar lite tyst i bakgrunden. Underbart! Ett flygplan flyger förbi och jag känner en längtan efter att ge mig ut i världen igen. Ska ju snart åka till Peking och det blir ett riktigt äventyr!

Släkten

För två helger sedan hade jag besök av min kusin Roland och hans fru Maria. Det var så kul för vi ses allt för sällan. Roland ska säga faster till min mamma. Hans pappa Mojje (egentligen Maurits) var min mammas lillebror! Roland är väldigt lång, precis som sin far. Bilden på Mojje och min mamma är tagen någonstans runt 1950-55!

Fegis?

Jag började ju rida under våren efter ett uppehåll på ca 28 år! Varannan måndag, 17.30-19.00, har jag och två till kvinnor kämpat på i manegen med en fantastiskt ridlärare! Det har varit helt underbart att återerövra den kunskap som satt långt bak i kroppen någonstans!

Jag blev uppringd i lördags av ridklubben och de undrade om jag ville rida varje måndag i höst? Nä, sa jag för jag tycker att det räcker med varannan vecka. Jaha, sa dem men vi har också ändrat tiden och utökat antalet deltagare i gruppen. Nu ska du rida 19.15-20.30 istället.

Jag kände direkt att detta inte kändes bra. Alldeles för sent på kvällen och flera nya ryttare. Jag känner mig fortfarande rätt osäker i sadeln och det har känts så tryggt att vi bara varit tre. Dessutom om jag bara vill rida varannan vecka och de övriga varje vecka, så blir ju de mycket bättre än mig!

Hela eftermiddagen har jag haft ont i magen. Har känt att det hängde ihop med lunchen och den stress jag åt under. Funderade på om jag skulle strunta i ridningen men jag åkte ut till stallet till 19.15. Där möts jag av de andra ryttarna och en ny ridlärare! Magsmärtorna ökar och jag bestämmer mig för att bara titta på när de andra rider.

Nu efteråt funderar jag på om det magonda kom av att jag var nervös över alla nymodigheter på ridningen? Att jag fegade ur? Spelar tydligen ingen roll om man är 50 eller 15, nervositet kan komma över en snabbt. Dessutom ska man komma ihåg att om jag, snart 50, tycker att det är oroande med rubbade cirklar, vad tycker inte då en gymnasieelev? Det tål att tänkas på!

Nu måste jag bestämma mig för hur jag ska göra! Antingen fortsätter jag med att rida och då kan jag ju inte bli nervös inför varje gång eller så lägger jag av!