vecka 30

Ibland kan jag känna att jag inte hinner göra nåt när jag är ledig, men om sanningen ska fram så gör jag massor fast kanske inte alltid det jag borde. Jag städar inte, stryker inte, tvättar inga fönster och jag motionerar inte. Istället har jag roat mig med bland annat detta:
Varit på landet med två av barnen och deras vänner:

Firat en kompis som fyllde år, hälsat på kusinerna i Nyköping med mamma,
picknickat i Stockholm med Sjölander:

Det är ju Pridefestivalen i Stockholm just nu och det innebär mycket folk och mycket festligheter. Jag och Annicka åkte ut till Gärdet och satt och roade oss med att se på alla trevliga människor och lyssna på den ljuva musiken. Vi hade en riktigt trevlig kväll och som pricken över i så blev vi intervjuade av Expressen och hamnade på bild. De ni!
Min gamla bästis Lotta och jag drog iväg till Vindhammar för att äta lunch och överraska var vän Anna som driver stället. God lunch åt vi men Anna var ledig så henne kunde vi inte överraska. http://www.vindhammar.se/

Under dagen drog ett riktigt regnväder förbi Sötälje så utanför mitt hus blev det översvämning och vår gångväg ner till vattnet blev en fors.

Idag ska Maya och jag till jourmottagningen med henne. Hon hostar så att lungorna snart kommer upp och nu har hon fått ont i nacken också. Ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en sjuksköterska som sa:
-Oj hon har nog fått TBE, åk in direkt.
Hm, kan det va så? Blev orolig men också osäker. Jag ringde min vårdcentral och talade med en annan sjuksköterska.
-TBE? Nej det tror jag inte, men en rejäl förkylning, svarade hon.
Okej vad gör man då? Vi bestämde oss för att besöka en läkare i alla fall. Det känns ju ändå bättre.

Har köpt lite nya kläder idag (igen). Halva reapriset på Åhlens kan ju få mig att totalt spåra ur, men lyckades hålla mig till att köpa två blusar, en plånbok, ett par leggings, ett par strumpbyxor, en löpare och värmeljus. (Ingen handväska!) Mest nöjd är jag över en av blusarna som är 100% siden och otroligt vacker. Att jag sedan fick 325:- rabatt på den kändes ännu bättre.

Funderingar

Dåtid, nutid, framtid......
Ibland när jag funderar på min dåtid grips jag av en sorg över att livet går så fort och att jag inte riktigt minns. När jag var tonåring, när barnen var små, när jag var gift.

Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig men hur hade jag tänkt mig? Hur tänkte jag mig mitt liv som 47 åring när jag var 20? Eller när jag var 22 och just blivit mamma? Självklart tänkte jag att jag fortfarande var gift och att jag hade fler barn. Fler barn har jag ju men jag är inte gift längre. Vissa saker i livet är det svårt att styra över och ibland kan man inte vända ut och in på sig mer och då måste man gå en annan väg än den man från början stakat ut. Det är en livslång sorg att jag inte kunde hålla ihop min familj men livet går vidare och idag mår jag bra och försöker leva i nutiden. Det som oroar mig är hur mina barn mår, innerst inne?
Svåra tankar sent en söndag mitt i semestern. Det är ju när man är ledig man hinner tänka, hinner fundera över var de små barnen tog vägen. När blåste jag på något ont senast? När bäddade vi senast på golvet framför tv:n och såg en film tillsammans?

Nu ska vi i alla fall åka på semester ihop, barnen och jag, och det ska bli så otroligt kul. Sedan börjar Maya sitt sista år på gymnasiet och i vår tar även hon studenten. Ja det är framtiden men nu är det söndag=nutid och sovdags!

Vecka 29

En vecka av ren slöhet. Har läst, läst och inte gjort så mycket mer men här är ett axplock av det jag trots allt gjorde.

Måndag: Ringde mamma och föreslog att hon, Malin, Maya och jag skulle ta en fika vid kanalen. -Ja, sa hon, jag tar en promenad genom skogen.

Vi skulle ses vid 14 och när klockan var 14.15 började jag bli orolig, varför kom hon aldrig? Tog bilen och började köra runt och leta. Parkerade och gick hela vägen genom skogen hem till henne, ingen mamma någonstans. Jag kan säga att man hinner bli rätt orolig och man hinner tänka en och annan tanke.... Till slut började jag åka tillbaka till tjejerna och då helt plötsligt fick jag syn på henne. Hon hade suttit utanför Malins hus i skuggan bakom en buske. Hon var skitarg för jag hade ALDRIG sagt att vi skulle ses vid minigolfbanan utan jag hade sagt vid Malin hus. -Men, försökte jag, du sa ju själv att vi ses vid golfbanan...

-Nej det har jag aldrig sagt, sa hon i en arg ton. Säga klockan 14 och sedan komma försent!

Jag var mest glad över att hon var frisk och kry så jag argumenterade inte emot utan vi åkte ner till tjejerna och drack vårt kaffe.

Tisdag: Hämtade Maya i Hölö. Hon var "vrålhungrig" så vi stannade vid Saltåkvarn och fikade.

Mysigt på Saltå

Onsdag: Maya och jag stack upp till Stockholm för lite shopping. Började på Söder och gjorde helt fantastiska fynd! Vi köpte mackor till lunch och gick förbi Slussen och satte oss nedanför slottet på kajen. Underbart!

Härlig utsikt!

Efter lite shopping på Gallerian stack vi upp till det fashionabla Östermalm för att besöka Malin på hennes jobb på Artellerigatan. http://www.tintinstyle.se/

Satt utanför och väntade på att Malin skulle sluta för dagen.

Torsdag: Idag har jag faktiskt jobbat. Stack tidigt upp till jobbet och fixade med schemat. Det var så kvavt att det var svårt att få nått gjort så vid 14 stack jag hem. I morgon blir det nog landet. Det är ju riddardagar i Mareifred så då händer det en del kul.

Torö 16 juli

Idag har jag hälsat på Gunilla och Leif på Torö. Vilken dag det blev! Underbart väder, underbar miljö tillsammans med trevligt och gästvänligt sällskap. Det fick mig att känna mig otroligt ompysslad. Här kommer bilder från dagen.

Morgonfika på Stenstrand!

Åh vilken fart, vilken fläkt! Ut mot öppet hav!

Vi gick iland på Bottenholmarna. Här badade vi både i lagunen och ute i öppet hav. Vi guppade runt som sälar och njöt av det varma vattnet!

Uppe igen i solen med snyggkepsen på!

Utsikt mot öppet hav!

Vilar mig på altanen (med nymålat staket) när Gunilla lagar lunch. Den bestod av färsk potatis, rökt lax, kall romsås och sallad! Som värsta skärgårdskrogen fast bättre!

Kaffe och kaka fick avsluta mitt besök. Tack Gunilla och Leif för en härlig sommardag som jag ska plocka fram ur minnet i novembermörkret!

Eurogym 10/7-16/7 2010

Här kommer lite bilder från www.eurogym2010.com där jag hittat våra SGSF-tjejer!

Här är de på någon konsert!

Vid det andra bordet sitter ett gäng Södertäljebrudar!


Anna delar ut några passerkort ser det ut som. Kan var Maya som står precis bakom Anna men det kan lika gärna vara Sofia för de ser ju likadana ut!

Den sista bilden kan jag inte få att bli större. Det är från invigningen och den enda bild jag har hittat min egen dotter på. Det är hon med solbrillorna snett under den svenska flaggan!

10-13 juli

I lördags, 10/7 åkte Maya och hennes truppgymnastiklag (de är 38 stycken) till Odense i Danmark på Eurogym 2010. http://www.eurogym2010.com/
Där ska de gymnastisera, ha uppvisningar och umgås med 4500 gymnaster från hela Europa. Jag önskar att jag hade fått följa med för jag tror att tjejerna kommer att ha så kul. Ska bli spännande när de kommer hem och berättar hur de haft det.

Själv tog jag med mamma och Malin och åkte ut till landet. Vi latade oss hela dagen i värmen och undrade försynt vad vi ska göra med det enorma getingbo jag har på dass. Det är så otroligt vackert men vem vill ha ett gäng getingar i arslet? Nej det måste bort så är det bara och Stig har lovat att ta itu med detta.

Nu är det tisdag och jag är åter ute på landet. I går kom Martin och Elin ut. Vi grillade och de bestämde sig för att sova kvar och åka in till jobbet vid 6 i morse. Åh vad kul det är när ens barn är med. Vi spelade Alfapet och gissa vem som vann? Hihi!

Idag har jag bara suttit i skuggan och läst. Det är stekhett i solen men det blåser ganska friskt så i skuggan är det härligt. Billan ligger inne och flåsar. Hon har det tufft. Jag har vattnat henne flera gånger idag men hon gillar det inte.

Jag hade tänkt jobba lite med schemat i kväll men helt plötsligt kommer jag inte in på kommunens nätverk. Ikonen till min VPN-dosa har helt plötsligt försvunnit! Va? Men nu har jag felanmält till helpdesk så vi får väl se om de får någon ordning på detta annars måste jag nog in till jobbet på torsdag och jobba. Hm, hur kommer jag in? Får nog lov att ringa KP.

I går lyssnade jag på programmet Sommar i P1 och det var Jill Johnsson som pratade. Jag har aldrig gillat Jill Johnsson, vet inte varför, men jag har ju lite svårt både för skånska och för Country musik. Men nu, efter att ha lyssnat på hennes program, måste jag ändra min uppfattning. Vilken tjej, vilken mamma, vilken vän och vilken sångerska! Jag är djupt imponerad och måste erkänna att jag grät en skvätt när jag lyssnade. Förlåt Jill för mina gamla förutfattade meningar, men nu är du en av mina idoler! http://www.sr.se/

Öland 5-7 juli

Jaha då har man varit på Öland och hälsat på Siw. Ulla och jag stack tidigt i måndags morse så vi var lagom nere till lunch.

Ett besök i Borgholm, först i själva city (om man nu kan kalla Borgholm för city) där vi åt middag och sedan åkte vi till slottsruinen.

Kvällssol

En mysig kväll på Siws veranda fick avsluta dagen.


Nästa dag stack vi till Byxelkrok.
-Vi har lite dåligt med bensin, påpekade jag efter en stund.
-Vi tankar i Byxelkrok, sa Siw och Ulla.

Tror ni det fanns någon bensin i Byxelkrok? Nepp!
-Ni måste åka tillbaka till Löttorp, sa turistguiden.
-Jaha då hoppas vi att vi tar oss dit annars får ni putta, sa jag.

Vi stannade och tog oss en shoppingsväng på Valles innan vi sakta men säkert kom fram till Löttorp. Vi klarade det!

Kvällen spenderade vi i kvällssolen vid raukarna i Byrum. Ulla badade men Siw och jag nöjde oss med att doppa fötterna. Vi hade stannat vid ett bageri vid Böda och köpt varsin bulle som såg så otroligt smaskig ut. Nu skulle vi äntligen få äta dessa bullar. Gissa om vi blev förvånade när vi öppnade påsen och den innehöll tre wienerbröd!

-Hur gick det till? undrade vi men vi fick inget svar. Wienerbröden slank ner trots besvikelsen.

Sista dagen låg vi på stranden vid Lerkaka. Otroligt varmt i luften men endast 15 grader i vattnet. Men tro det eller ej; Jag doppade mig!

På eftermiddagen tackade vi för oss och drog åter mot Södertälje. Vi hade haft några härliga dagar på Öland.

Fredag 2 juli

Efter några dagar på landet var det åter staden som gällde. Åkte en tur till Hölö för att städa lite med Malin. Sedan bestämde vi oss för att bada lite på hemvägen. Tog en tur till gamla Järnabadet. På den lilla stranden var det bara vi och ett kärlekspar. Vi åt vår medhavda lunch och kände oss rätt ivägen eftersom paret, utan att ta någon notis till oss, hånglade för fullt, När mannen, för det var ingen tonåring utan en man i typ 55-års åldern, började suga på hennes bara bröst reste vi oss och gick. Vi åkte till Näset istället och tog vårt dopp. Mitt första i år!

Sedan var det tvättstugan som gällde. Mellan maskinerna gick jag en sväng med hunden. Tog rundan förbi skolans amfiteater. Tänk att det bara är tre veckor mellan dessa två bilder. Nu är teatern ödsligt tom men det behöver den nog efter årets studentavslutning!

Jag har just läst ut en bok som heter Sista kulan sparar jag åt grannen. En verklighetsberättelse som griper tag i en med full kraft. Den handlar om krigen på Balkan, närmare bestämt kriget i Bosnien. Man har svårt att förstå vad som pågick så nära oss. Här i Europa för bara 18 år sedan. Maya föddes fyra dagar efter att kriget brutit ut så jag hade inte tid att fundera på det då och det känns så hemskt. Jag "missade" denna historiska händelse utan att reflektera. Hua!

Nu har jag dock fått en helt annan bild av kriget. Vilken författare, vilket språk, vilken konst att förmedla känslor och synintryck. I en scen av boken träffar huvudpersonen, som är en kvinna med två söner, åter sin äldsta son efter fyra månader. Han är soldat vid fronten och hon minns honom som en liten kille. Så här står det om mötet:

...jag hörde hans hårda militärkängor komma närmare och närmare dörren. Hjärtat i mig stannade. När dörren öppnades såg jag den stora siluetten av en man i öppningen med ett gevär skjutklart i händerna. Jag kunde inte se hans ansikte för ljuset kring den mörka siluetten förblindade mig. Jag reste mig upp och kisade mot ansiktet under hjälmen som jag inte kunde känna igen, fast jag visste att den mannen var min lille Alexander, fast han borde vara tio centimeter kortare än jag. Men då såg jag hur geväret bara gled ur hans händer och brakade mot golvet och hans armar sträcktes mot mig och lyfte upp mig i luften och han snurrade runt mig i armarna och han skrek medan han bar mig över rummet och jag grät högt, jag vrålade. (sid 220)

Då började jag gråta. Det var så otroligt vackert samtidigt som det var så sorgligt. Hon hade letat och letat efter honom och jag kunde bara tänka mig in i hennes situation och att det var min "lille" son som jag letade efter och till slut hittade. Det är när jag läser böcker som denna som jag ännu en gång inser hur bra jag har det.

Nu blir det nog en deckare. Tror det blir Höstoffer av Mons Kallentoft. Behöver en påhittad mordhistoria efter denna verklighetsskildring.