söndag 25 juli 2010

Funderingar

Dåtid, nutid, framtid......
Ibland när jag funderar på min dåtid grips jag av en sorg över att livet går så fort och att jag inte riktigt minns. När jag var tonåring, när barnen var små, när jag var gift.


Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig men hur hade jag tänkt mig? Hur tänkte jag mig mitt liv som 47 åring när jag var 20? Eller när jag var 22 och just blivit mamma? Självklart tänkte jag att jag fortfarande var gift och att jag hade fler barn. Fler barn har jag ju men jag är inte gift längre. Vissa saker i livet är det svårt att styra över och ibland kan man inte vända ut och in på sig mer och då måste man gå en annan väg än den man från början stakat ut. Det är en livslång sorg att jag inte kunde hålla ihop min familj men livet går vidare och idag mår jag bra och försöker leva i nutiden. Det som oroar mig är hur mina barn mår, innerst inne?
Svåra tankar sent en söndag mitt i semestern. Det är ju när man är ledig man hinner tänka, hinner fundera över var de små barnen tog vägen. När blåste jag på något ont senast? När bäddade vi senast på golvet framför tv:n och såg en film tillsammans?

Nu ska vi i alla fall åka på semester ihop, barnen och jag, och det ska bli så otroligt kul. Sedan börjar Maya sitt sista år på gymnasiet och i vår tar även hon studenten. Ja det är framtiden men nu är det söndag=nutid och sovdags!

5 kommentarer:

Inger sa...

Å kära du..vet känslan...
Skillsmässa är sorg o sorg över nån som fortfarande är.. men inte längre här...
Livet har inga garantier..när nåt inte längre fungerar är det bra att det finns människor som kan ta tag i förändring...som du..
Alla ni mår bättre nu...
Tänk vilken tur att du finns..
Kram från skogen

Kajsa sa...

Vet du? Jag tycker du ska fråga dig: hur hade dina barn mått om du med alla medel hade "hållt ihop" din familj?

Dessutom tror jag att du är alldeles fenomenal på att hålla ihop din familj som det är, det är bara det att alla inte bor tillsammans längre! :)

Inger sa...

KlokKajsa...:)

Anna-Lena sa...

Ja ni är inte så tokiga nån av er. Tacksam för era kloka tankar. Man behöver få påfyllning av sånt ibland.

Gunilla sa...

....ja, som Kajsa säger: det är bara det att alla inte bor tillsammans längre! :)

Kramar till er alla!