söndag 28 december 2008

Mellandagarna

Jaha, man grejade julen i år också. Hann bli klar med allt även om det där med julgran höll på att skita sig!
23:e, klockan är 17:30, det enda som saknas nu är julgran! Full fart mot Plantagen - här finns bara lyxgranar kvar för 499:-! Nej vi letar vidare, inga granar kvar vid Lindboms, full fart mot Willys. Här har de redan stängt granförsäljningen! Men, men......de har satt upp en liten lapp som säger: God jul! Om det fortfarande finns någon gran kvar innanför grinden så varsågod att ta den! Vi spanar in innanför stängslet, ser tomt ut men är det inte nåt där längst in....jo en gran finns kvar. Vi går in och mycket riktigt, en hög, lite risig gran står ensam lutade mot väggen. Jaha, vi tar den väl, stackarn helt övergiven...konkar den till bilen, men hur i hela friden ska den få plats i bilen? Den är ju säkert över två meter hög, ingen såg i sikte, vi får helt enkelt bryta av toppen. Hem i full fart, ut med granen på balkongen och på med kulor och ljus och....ja inte så tokigt.
Vi fick en gran till slut och nu kunde vi luta oss tillbaka och invänta julafton!

Julafton förflöt i ett behagligt lugn. Minstingen i släkten blev tyvärr sjuk och han hängde mer och mer och orkade med nöd och näppe vara vaken när tomten kom. Vi avverkade besök hos barnens farfar, besök på kyrkogården och sist men inte minst mormor. Här såg vi på Kalle Anka (och jag sov mig igenom den timmen som vanligt) och sedan famlijens absoluta favorit: Karl-Bertil Jonssons julafton!

Tage Danielssons underbara berättarröst och hans genomtänkta berättelse är helt underbar. Här mitt favoritavsnitt:


Mitt i filmen ringde telefonen. Mor svarade.
"Goddag faster Märta! God jul! Vadå . . . handmålad porslinstallrik? . . . Näej vi har inte fått nån porsl . . . vadå? Blomstermotiv? Nejlikor i kruka . . . jag är ledsen faster Märta, men vi har inte . . . jaja gör det faster Märta! Ajö då. God fortsä . . ."
Karl-Bertil satt med hjärtat i halsgropen.
"Faster Mäta har skickat oss en handmålad porslinstallrik, Tyko!"
"Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram. Tyst nu, jag ser på TV!"
"Men Tyko, hon slängde på luren i örat på mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket."
"Stackars man. Han ser nog också på TV. Håll tyst!"
"Men kära nån", sa mor, "hur kan det bara ha kommit bort? Kan du begripa det, Karl-Bertil, du som jobbar på posten?"
Under bråkdelen av en sekund genomgick Karl-Bertil en inre kris. Ljuga för mor på julafton? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!
"Jag tog undan paketet och gav det till en fattig", sa Karl-Bertil.
Far rykte till och slet blicken från TV-rutan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik!


Ja vad ska man säga? Sedan tittar vi ju alltid på Kan du vissla Johanna? En söt historia men vi tittar mest för att huvudrollen spelas av Malins kompis Bob. Han är så söt där!

Ja då var julen slut och nu invänta vi nyåret. Undrar hur det blir?

2 kommentarer:

Anonym sa...

God fortsättning!

Sicken jäkla tur me granen! Som Pippi Långstrump så självklart säger: På något sätt blir det!

Och gran FICK ni,kanske var det Karl-Bertil som ställt dit och passat den sista granen till The Heeds. Det tror jag!

Må så gott!
(Fasen va kallt de e)

Anonym sa...

Ja kylan har slagit sina klor i oss men det är otroligt vacker ute! Ha ett gott slut och ett gott nytt!