Mellandagarna

Fick ingen man i julklapp! :(

Men jag fick massa annat fint!

Yogakurs, yogamatta, träningströja, mascara, kläder, presentkort på glasögon, foton på sonen och svärdottern och så en massa böcker!

Känner mig nöjd och jag tror att de julklappar jag köpt också blev till belåtenhet.

Idag har jag jobbat igen och schemat är ett pussel som tar tid vill jag säga. Mycket mer tid än vad någon, som inte lagt schema, kan förstå. Jag har fått ca 27 mail om olika önskemål från lärarna och jag kan säga att ett sånt mail kan ta 2 timmar att försöka tillgodose. Alla önskemål går inte att göra nåt åt och det känns ju rätt tråkigt men vi har den tid vi har, de salar vi har, de klasser vi har och de kolleger vi har. Så jag gör mitt bästa och sedan får alla gilla läget.

Tittar på Rapports årskrönika och inser att det är mycket som hänt under 2010. Jag ska försöka göra en resumé av mitt eget år men det får bli en annan dag.

Jag har nu försökt föra över lite bilder från jul via Bluetooth och min mobil. Jag gör detta varje gång jag lägger upp bilder men av någon anledning fungerar det inte just idag. När jag går in på Bluetooth på mobilen finns inte min dator där som den brukar utan i stället finns följande enheter:

Mensur Dzabic

IBM callisto

Zetadisplay

PERLAP-4510

Vems enheter är detta???? Var är min AHe laptop?

Jag fattar ingenting? Är detta kanske mina hemliga beundrare? Ja om någon begriper mer än mig så hör av er!

Dan före dan före dan..

Som ni alla märker så är jag totalt värdelös på att uppdatera min blogg just nu. Jag varken hinner eller orkar. Jobbar mycket, roar mig mycket och är dessutom mycket trött så ni förstår att livet är hårt just nu.

Sedan jag skrev sist har jag hunnit bli ett år äldre! 48 är det nya 20 eller? Jösses vad man börjar bli gammal. Endast 2 år till 50! Jag spenderade min födelsedag i Telgehallen som så många gånger förr. SGSFs årliga juluppvisning. Som vanligt var den rolig och fartfylld. Det enda ovanliga var den tysta minuten vi inledde med för Helena och sedan gjorde tjejerna en dans till hennes ära. Jag är ju så otroligt blödig nu för tiden så jag fick ju lov att gråta en skvätt och mitt X tittade oförstående på mig.

Dessutom har jag varit på två konserter: En i Sankta Ragnhilds kyrka med Johan Boding, Lotta Arvidsson och All Saints. Superbra och mysigt. Dessutom har jag varit i Globen och tittat/lyssnat på Björn Skifs. Även detta superbra fast kanske inte lika mysigt. Globen är ju en ganska opersonlig, stor sal så stämningen infinner sig inte riktigt.

Nu har jag dessutom handlat nästan alla julklappar. Fixade allt på en dag så nu är det bara julstädning, jultvätt och prydandet av granen kvar men det hoppas jag hinna på torsdag.

Jag har inte önskat mig nåt men jag hoppas att jag får en man. Typ en som ser ut som Kevin Costner:
har lika mycket pengar som Foppa
är snäll som Lasse Berghagen är lika rolig som Felix Herngren

sjunger som Johan Boding

lagar mat som Jamie Oliver

och som tycker att jag är det bästa som hänt honom. Hmm undrar var mina barn ska hitta honom men önska får man väl så här till jul.

GOD JUL på er alla läsare och ett GOTT NYTT ÅR!

Nobeldagen!

Bild: Gunilla LL

Oj vad det hinner hända mycket på en vecka. Förra fredagen var det ju begravning. På lördagkvällen var jag konferencier i Turinge kyrka för en gala som två elever hade ordnat. Alla intäkter gick till Hjärt-lungfonden. Det var fullsatt i kyrkan och publiken fick lyssna på sång och musik som framfördes av Göran Wiklund, Madeleine Lewerth, Linnea Eriksson, Anna Norin och gruppen Aldiureep.

Bild: Gunilla LL

Jag tror att alla var nöjda och att jag gjorde en godkänd insats och allra nöjdast var nog familjen Ljung-Lönnquist som gick hem med både andra och tredje pris i lotteriet! Grattis får man väl säga!

I måndags var vi några från personalen som var i Stockholm och spelade boule. Vad trevligt vi hade! Mitt lag förlorade två rundor men vann den sista!

I tisdags hade vi deltävling 2 i vår studentkamp. Det innebär Pepparkaksbakstävling och i år var temat för baket "Året 2010 möter julen - en positiv händelse som skett under året" Varje år när det ska bakas tänker jag: Det kommer aldrig att fungera för alla sex klasser, några kommer att bli osams, några kommer att ha sönder sitt hus.......

Varje år så lyckas alla klasser att både hålla sams och hålla ihop sitt bygge. Jag är alltid lika imponerar. Det är en riktigt kul eftermiddag. Jag kan sammanfatta baket med: Fyra bröllop, en gruva och ett fotbolls VM!

Idag har alla klasser haft Nobeltema. Det bjöds på Nobellunch och sedan fick eleverna lära sig mer om Nobel och om årets pristagare. Sedan var det Nobelmingel med chips och dricka. Många var finklädda, både personal och elever och jag tror att finast var min kollega GSa. När hon kom nerför trappan från lärarrummet började eleverna applådera!!! Många killar hade kavaj och tänk vad kläderna kan göra skillnad.

Nu är det Nobelmiddag på Svt och jag spanar in de vackra folket. Min "kompis" Madde är dock inte med i kväll, va synd! Det är kallt och snö utanför mitt fönster och jag undrar om vi får en vit julafton. Jag hoppas det för det är så vackert ute just nu. Som här på kvällspromenad med hunden vid kanalen.

En fredag i början av december

Att delta på en begravning av en 17-årig flicka är tungt.

Att se hennes förtvivlade familj är tungt.

Att höra hennes unga vänner gråta högt är tungt.

Idag har jag, tillsammans med säkert över 200 andra, haft en jobbig eftermiddag. Helenas begravning var otroligt vacker men också otroligt sorglig. Jag tror att jag grät under hela ceremonin och den pågick i ca en och en halv timme. Prästen läste upp ett tal av Helenas mamma och då värkte det i hela kroppen. Sedan spelades Green days Time of your life.
http://www.youtube.com/watch?v=IR6uz_VTCUo

Alla gymnaster hade sin SGSF- jacka på sig och ett vitt band i håret. De gick fram till kistan tillsammans och det kändes som en väldigt fin gest. Efteråt var det kaffe men jag följde inte med. Tog en sväng på stan för att rensa huvudet lite och sedan åkte jag hem.

Jag har just tittat på Skavlan, ett av mina favoritprogram. I studion var bland annat en föredetta hemlös. Han berättade om sitt liv och trots att han haft det tufft genom hela livet kunde han ändå se att andra kunde ha det värre. Han tog som exempel någon som just blivit lämnad av sin respektive och som då hamnat i en depression och som följd av detta blir av med jobbet. Han ansåg att den personen hade det värre än vad han själv har haft det. Han verkade så genomgod och ödmjuk. Tänk om flera av oss kunde vara så.

Sedan har jag läst i tidningen att det nya är........ Rynkor!!! Nu ska man inte se alldeles slät ut för det ger ett intryck av att man som person är oerfaren. Nej nu ska man se ut som en person som levt sitt liv och fått erfarenhet och det visar man genom sina rynkor!!! No more botox!!! Det tackar vi för! Vi får se ut precis som vi är, vilken lättnad!

I morgon ska jag vara konferencier i Turinge kyrka. Det är två elever som har anordnat en konsert där alla intäkter går till hjärt-lungfonden. Bland artisterna ses Göran Wiklund och Madeleine Lewerth. Det ska bli spännande och jag är lite nervös. Tänk om jag svär? Jag gör ju det rätt ofta tyvärr. Det liksom bara flyger ut en liten svordom då och då utan att jag märker det. Men i morgon måste jag skärpa till mig. Wish me luck!

Första advent

Tänd ett ljus och låt det brinna........

Första advent och livet rusar fram som ett skenande tåg. Hur ska man hinna med? Hinna med att njuta av december, hinna köpa julklappar, hinna rätta alla NP, hinna göra vårens schema, hinna umgås med nära och kära, hinna träna, hinna göra julgodis, hinna vara konferencier, osv osv. Det är mycket nu men det är ju faktiskt ganska kul.

I veckan som gick var det gymnasiemässa i Älvsjö. Jag var där under lördagen och det var roligt. Jag tycker att det är så kul att kolla på folk och här har man ju världens tillfälle. Att spana in eventuella blivande elever och deras föräldrar. Att se på en 15-åring hur pinsam han tycker mamma är när hon ställer sååå korkade frågor. Att se hur olika en förälder och en ung dam tänker, hur olika frågor de ställer, det är spännande.

I dag har jag haft familjen Spets på adventkaffe. Familjen Spets är ju Martins tjej Elins familj och förra året bjöd jag över dem på adventskaffe för att få träffa hennes föräldrar. De visade sig vara mycket trevliga så i år gjorde jag om samma sak och nu måste man väl ändå anse att det är en tradition så det är bara att fortsätta. Vi diskuterade körkort och övningskörning. Jag berättade att Malin varit på handledarkurs i går så att hon och jag kan börja övningsköra. Hon berättade att hon under lördagskvällen tränat på att bromsa, gasa och koppla ur.
-Hur då? sa jag. Du har ju ingen bil.
-Nej jag övade med fötterna under soffbordet, sa hon. Det gick jättebra och jag känner på mig att jag kommer att bli en otroligt bra förare!
Haha så typiskt Malin!

I natt var jag fyllechaffis åt min yngsta dotter. Hon ringde vid 00.40 och sa att jag måste komma ner på stan och hämta henne.
-Varför då? sa jag, ni skulle ju ta taxi du, Nathalie och Lizzi.
-Jag har blivit utkastad från The Strip, sa hon. Jag är för full.

Jaha då är det bara att kliva upp och dra iväg. Fick med mig tre tjejer hem och när jag vaknade i morse hade dessa tre tjejer utökats med en kille också. Vet inte hur detta hade gått till men jag är glad att hon ringer när hon känner att livet är lite utanför hennes kontroll. Vill ju ha hem henne hel.

I veckan som kommer är det öppet hus på skolan. Det brukar också vara roligt. Men på fredag blir det tufft. Då ska lilla söta Helena begravas och jag vet att det kommer att bli tungt. Tjejerna från gymnastiken ska ha på sig sina träningsoverallsjackor och de ska defilera runt kistan. Jag har bestämt mig för att vara med ifall någon behöver lite extra stöd.

Det strålar en stjärna förunderligt blid...

Skyddsänglar

Ibland tror jag att vi människor har en skyddsängel. Min son har i alla fall en och den stackars ängeln har fått jobba hårt under 20 år och jag hoppas att ängeln orkar fortsätta jobba hårt för det verkar man behöva göra om man ska vakta på Martin Hed. När Martin var 7 veckor gammal lyckades han rulla ur en dubbelsäng och slå huvudet i golvet. Redan då borde jag ha förstått att så här kommer det att fortsätta. Han har:

satt en stor karamell i halsen så vi fick lov att åka till akuten

klivit i ett jordgetingbo och fått 12 stick i ansiktet (kan säga att halva ansiktet svälde upp som en ballong)

satt sig naken i ett brännässlesnår

fått en berberisbusketagg i foten som blev kvar där i två veckor

skurit ett hål under hakan efter att åkt rutschbana

ramlat av en stol rakt in i ett element och fått ett stort jack i huvudet

ramlat rakt in i ett skåp och fått ett stort jack i huvudet

ramlat i vattnet mitt i vintern och så när frysit ihjäl

ramlat ner från en klätterställning och fått hjärnskakning

ramlat från ett tak och brutit handleden

hoppat från en brygga och fått en kotkompression i ryggraden

brutit långfingret vid basketmatch

cyklat in i en mindre lastbil och slagit ut två tänder och skadat ansiktet

brutit två tår (har glömt hur)

brutit tummen vid brottning med kompis

fått svavelsyra i ögat

Jag har säkert glömt någon liten skada men ni förstår ju att denna skyddsängel har det tufft och borde få en extra hög löneförhöjning. Den sista skadan skedde denna vecka och det kunde gått riktigt illa men som tur var ringde grabbarna sjukvårdupplysningen som snabbt förstod att detta var allvarligt. Puh! Kan informera att det inte är lätt att vara mamma till en så livlig son. Man har alltid hjärtat i halsgropen! Vi borde ha klippkort på akuten för där har vi varit några gånger. Sytt, gipsat, tejpat, röntgat osv. Men sonen har även varit en ständig källa till glädje och det är väl tur för annars hade vi aldrig stått ut! Haha!

50-årskalas!

Min kusin Gunilla har fyllt 50 år idag och jag och min mamma har varit i Jönåker och hälsat på. Det var mycket folk och vi blev bjudna på god mat och gott fika. Jag funderade en liten stund på att hålla ett tal för att berätta vad Gunilla betytt för mig, men det blev liksom aldrig något bra tillfälle så jag skriver lite om mina tankar här i stället.

Gunilla är nästan exakt två år äldre än mig och vi umgicks mycket när vi var små. Gunilla bodde då i Nyköping så det var en bit att åka men under loven brukade vi bo hos varandra några dagar. Eftersom vi är yngst i kusinskaran var det alltid vi som lekte på släktträffarna. Gunilla var allt det som jag ville vara. Hon visste alltid mer än mig och hon var coolare än mig. (kan ju ha berott på att hon var äldre...) Gunilla gillade att pyssla och varje gång jag hade varit hemma hos henne fick mamma lov att köpa olika pysselböcker, pyssellådor och dyligt till mig. Men jag gillar ju inte att pyssla så det blev liksom aldrig något av mina grejer. Aldrig så fina saker som Gunilla hade.

Gunilla hade, under en period, ett lekrum på vinden. Det var en råvind så man fick lov att klättra på en stege dit upp. Gud vad avundsjuk jag var! Vi bodde ju i lägenhet och där fanns minsann ingen råvind. Pappa fick röja ur ett överskåp och fixa en stege så jag kunde klättra upp till överskåpet och sätta mig!

Vi åkte ofta på semester ihop. Vi hade husvagn och fick bara köra i 70 km/h. Gunillas familj hade tält och de kunde blåsa på i minst 100 km/h så de kom alltid först till alla campingplatser. Åh vad jag ville bo i tält! Jag minns tydligt ett års semester. Gunilla hade med sig en liten gul trähund som hon drog i ett koppel. Jag tjatade då till mig en egen trähund. Den såg ut som en tax och den var röd. Sedan lekte vi med våra hundar vart vi än kom. Gunilla var nästan lite för gammal för att leka med dessa hundar men hon kunde ju skylla på mig. På en campingplats gick vi iväg med våra hundar och kom fram till en lekplats. Här fanns det en snurrleksak, ni vet som en karusell som man själv sparkar upp farten på. Vi snurrade glatt på karusellen och pratade med våra hundar. Helt plötsligt dyker det upp tre killar i Gunillas ålder.

-Sätt dig på hunden, väste Gunilla i mitt öra. Jag gjorde som jag blev tillsagd men förstod inte riktigt varför. Vi fortsatte snurra och killarna satte sig på var sin gunga och kollade på oss. Jag började må illa och sa till Gunilla att jag ville stanna och gå av. Gunilla insåg ju att killarna då skulle se våra hundar som nu helt plötsligt var jättetöntiga. Hon kom dock på en idé.

-När vi snurrar förbi diket slänger vi ner hundarna där, sa hon. Nästa varv slängde Gunilla ner sin hund i diket utan att killarna såg.

-Nu är det din tur, sa hon sen. Diket kom och jag slängde iväg min röda tax. Inte hamnade den i diket inte. Kopplet hade trasslat in sig i min fot så hunden började åka efter karusellen. Killarna började garva och reste sig och gick. Gissa om min kära kusin Gunilla älskade mig då?

Ja tänk vad tiden går och trots alla år är Gunilla fortfarande en tjej som jag beundrar. Hon är just nu nominerad till årets kvinnliga företagare i region mellansverige (eller var det region öst?) och hon har tagit sig till finalen! Det ni! Och som vanligt blev hon först med att fylla jämnt! Jag kommer nog aldrig att komma ikapp!

Sorg

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer...

Just den här versen har jag skrivit förut i min blogg och nu har det hänt igen. En ung människa har gått bort. Alldeles för tidigt och jag ställer mig samma fråga som sist: Varför?

Då var det Norba som berövades sitt liv, nu är det Helena vars kropp inte orkade längre. Hur kan det vara så när man är 17 år? Alla SGSF-tjejer är förtvivlade och igår när vi alla träffades och Helenas mamma kom för att berätta vad som hänt trodde jag att mitt hjärta skulle brista. Det var så fruktnasvärt sorgligt och jag tror att vi alla blev så väl medvetna om livets skörhet. Det är tungt just nu.

Vila i frid lilla Helena!

Maya och Helena på Eurogym sommaren 2010

Brev

Idag har jag fått ett handskrivet brev med vacker handstil! När jag klämde på kuvertet kände jag något som liksom stack ut! Åh vad spännande!


Jag öppnade försiktigt och.......ut kikade Tifa!


Vilket fint tackkort! Tack Kajsa och Tifa! Jag blev jätteglad!

Novemberlov!

Maya och jag har haft en heldag i den kungliga huvudstaden! Vi började på Fotografiska museet och utställning:Hungriga som vi var tog vi oss upp till plan 2 först för att ta en fika. Vi tittade på smörgåsarna och insåg snabbt att 80 kr var lite mycket för en fralla med ost och skinka så vi bestämde oss för var sin bulle med kaffe respektive te. Det slutade på den nätta summan av 106 kr! Jaja man är ju inte ute och flänger så ofta så det må vara hänt!
Njuter av min 28 kronors bulle!

Mmmmm vilket utsökt te!

Utställningen var dock mycket intressant
Fotograf: Russell James

Fotograf: Vee Speers

Vi drog sedan vidare till Östermalm för att äta lunch och hälsa på Malin på hennes jobb på Tintin Style. Eftersom de har flyttat kontor och butik visste vi inte riktigt var det låg men helt plötsligt möttes vi av en skylt med Jennifers glada ansikte och då förstod vi att vi kommit rätt.

På tunnelbanan ifrån Östermalm ser vi en kvinna vars hela ansikte är plastikopererat. Hon ser ut att vara i trettio års åldern om man tittar snabbt. Vid närmare beskådan ser man att hela hon är omgjord. Stora, feta, blanka läppat skvallrar om silikon, helt orörlig panna skvallrar om botox. Tittar man lite längre ner på damen så ser jag hennes händer och då inser jag att hon är en bra bit över 50. Inget avslöjar ålder så tydligt som händerna. Det jag nu funderar på är:

Vill de som gör skönhetsoperationer att det ska synas att de opererat sig? För de förstår väl att det syns? Eller tror de att de ser naturligt vackra ut? Att vi andra ska tro att de är 20 år yngre än vad de i själva verket är? För om de tror det så är det riktigt synd om dessa kvinnor (och män med för den delen) för de ser så slitna och overkliga ut att man verkligen undrar hur det är fatt. Hualigen vilken sorglig person jag tyckte att denna kvinna var. Så tragiskt.

Nu övergick Maya och jag till lite shopping längst Götgatan. Jag handlade inte så mycket men köpte en bok som jag tror kan bli mycket givande:

"Det var inte mitt fel" av Ann Heberlein. På baksidan står det:

De finns överallt. Människorna som vägrar att ta ansvar. Som alltid tycks hitta någon eller något att skylla på. /.../ Att vara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. /.../ Det var inte mitt fel är en tankeväckande bok om etik, moral och medmänsklighet. Med avstamp i aktuella händelser och vardagliga exempel, hämtade ur sitt eget och andras liv, uppmuntrar författaren oss att börja tänka och våga ta ställning. Vilken sorts människa vill just DU vara?

Visst låter det spännande?

Vecka 43

Tog tag i de sista utvecklingssamtalen och jag måste säga att de alla har varit mycket trevliga och givande. Vet inte om de borde vara givande för mig (borde ju vara för eleven) men det är så trevligt att sitta ner med en elev i taget och deras föräldrar.

Jag har varit i Falköping igen på kurs. Lärorikt och givande som vanligt. Önskar dock att jag kunde börja jobba med schemat direkt efter kursen men det kommer alltid massa annat i vägen.

Åkte bil denna gång (eftersom jag alltid mår illa på X2000) och det tog runt 4 timmar. Jag lyssnade på ljudboken "I mina drömmars stad" uppläst av Helge Skoog. Riktigt bra.

Helgen har varit fullspäckad. Började med basket i fredag. Kings vs Solna. Kings vann men det var jämnt hela matchen. På lördagen var Maya och jag och letade tapeter till hennes rum. Hon vill ha en fondvägg. Hon hittade en som vi sedan beställde. Lördagskvällen spenderades med ett gäng kolleger i Rönninge. Mycket trevlig tillställning med otroligt god mat. Söndagen spenderades i Täljehallen med gymnastiktävling. Avslutade helgen med att bjuda Martin och Elin på middag.

Hunden har som vanligt inte haft nån lust att gå ut. Väl ute är hon pigg och glad men innan hon kommer ut.....oj oj då ser hon ut så här:

Dagen efter....

Igår var jag på en otroligt kul fest!! Festen hette Moonwalkparty och hade temat 80-tal. Det var på Tom Tit och åldersgränsen var 35. Vi var 700 stycken 35+ som bara dansade och hade kul. Tänk er när alla sjunger Främling för full hals eller när de kör en hårdrockslåt och alla män börjar köra luftgitarr! Haha! Många hade klätt sig som på 80-talet och vi kan väl säga att fy fasen så man såg ut då. Träffade i alla fall väldigt många gamla bekanta och tänk att de alla har åldrats? Konstigt!

Vi var några tjejer som träffades innan och ät mat och drack vin. Helt plötsligt ringer det på dörren och in kommer vår kompis Jana!!! Hon bor numera i London och vi hade någon timme innan sagt att vad synd att inte jana kunde vara med i kväll och så står hon där!!! Så otroligt roligt.

Ja som ni hör var det en toppenkväll som sent ska glömmas men idag har livet varit tungt. Vilken huvudvärk, man kan inte längre festa som att man var 20 fast det trodde jag nog igår att jag var! Dags för sängen!

Att inte förstå, fast man förstår....

Idag har jag lärt mig två saker: Att inte förstå och av just denna oförståelse, förstå. Nu fattar ni ingenting eller hur?

Jag förstår inte hur man som vuxen kan tycka det är okej att ens barn beter sig illa, att ens barn innehar farliga saker och att man blir förbannad när andra vuxna försöker vara vuxna och faktiskt bryr sig

Det jag förstår av detta är varför vissa barn beter sig så illa.

Vecka 41

Oj vad mycket jag har gjort denna vecka. Förutom att jobba har jag: Varit på Östasiatiska museet och sett på Terrakottaarmén från Kina. Så häftigt!





Sedan har jag varit i Uppsala och tittat på tävlingar i rytmisk gymnastik. Ni vet sån gymnastik med band, bollar, rockringar och käglor. Karl och jag var helt imponerade över dessa tjejers vighet fast efter 8 timmar var vi rätt less. Vi tog en liten tur in till Uppsalas centrum och shoppade.

I dag, söndag, bjöd jag på brunch. Maya, Malin, Karl och Elin deltog. Sedan drog vi till Tom Tit där vi mötte upp Sara, Valter, Pia och Elmer. Vi tog en tur upp i luftballongen! Åh vad läskigt men också otroligt häftigt. Jag slog av att Södertälje är så otroligt fint! Mycket vatten och många grönområden. Vi såg ända till Globen! Här ett smakprov:

Sara, Malin, Valter, Maya och Elin

Elmer

Pia och Karl

Mälaren!

Små, små bilar!

Kolla in segelbåten!

Ja, det var allt spännande som veckan har bjudit på!

Vecka 40

Har varit ledig i tre dagar och ska så vara även i morgon. Så lyxigt att få vara ledig utan anledning. Har slappat. shoppat, städat och läst. När man är hemma själv har man ju också en hel del tid till att fundera. Det är inte alltid man funderar på så viktiga saker men funderar, det gör jag. Här kommer en liten kavalkad av mina senaste funderingar:

Skräplåda! Har alla en skräplåda eller är jag den enda? Varför är det aldrig ordning i denna låda även om jag städar?

Smaklös mat!
Varför är maten jag lagar så smaklös? De gäster jag har till bordet säger att den smakar gott och då är frågan; ljuger de eller är maten smaklös för att jag har provsmakat den?

Nätflirt!

Ska man flirta på nätet eller inte? Och om man nu flirtar hur långt ska man gå? Date? Vågar man?

Hunden!

Min hund mår inte bra. Hon är helt okej fysiskt men inte psykiskt. Det visar sig på det sättet att hon inte vill gå ut. Morgonpromenaden är inga problem. Då går hon gärna ut och vi är ute relativt länge. Idag lekte hon glatt med en dvärgpinscher vid namn Sylvester. Hon var så glad och for runt Sylvester. Det är senare på dagen som problemet uppstår. Hon vägrar gå ut. Jag lockar med allt och lyfter till slut ut henne men hon står helt still som en staty. Om man drar i kopplet släpar hon efter som om hon vore död. Det är bara att gå in igen. Vad ska man göra?

Tankar!

Hur ska man sluta tänka vissa tankar? Till exempel när man är ledig och ändå tänker på jobbet?

Besök!

I morgon kommer två av mina kusiner på besök. Ska bli så kul men vad ska jag bjuda på? En av dem är glutenallergiker så paj går inte. Funderar på fisksoppa.

Ja det var ett axplocka av veckans tankar.

Vecka 39

Ibland kommer man på att man liksom har missat en vecka. Tiden går så fort att man liksom inte hinner leva i nuet! Men då måste det väl ändå vara nåt som är fel? Folk skriver på facebook att de varit ute och plockat svamp, städat vinden, tagit upp båten m.m. Hur hinner de?

Veckan har innehållit: möten (både positiva och mindre angenäma), förkylning, hosta, samtal med polisen, agerat utkastare, slagsmålsavbrytare, tröstare och säkert en hel del till. Maya och jag bestämde att vi skulle spendera vår lördag i Skärholmen och på Ikea. Här skulle shoppas loss. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Vi åkte iväg och kom fram till Skärholmen vid 12-tiden. Efter ca 30 minuter ringde sonen och sa: -Vi har krockat! Kan du komma?

Maya och jag slängde oss in i bilen och åkte mot olycksplatsen. Martin och Elin hade varit på Ikea och skulle åka ut på motorvägen när de blev påkörda av en lastbil! Killen som körde hade inget körkort och var påverkad. Polisen kallades till platsen och skrev rapport sedan tog de med sig chauffören. Bärgaren hämtade bilen och Martin och Elin fick åka hem med oss.

Hur tänker man om man kör lastbil utan körkort och med alkohol i kroppen? Inte alls antagligen och jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om de tex haft min lilla bil. Hualigen!

Min frys har fått en knäpp. Skulle ta lite ägglikörglass och upptäckte då att glassen var alldeles mjuk. Kollar temperaturen, som ska vara -18, och den visar -13. Fasen vad är det nu för fel? Vågar inte öppna dörren för då sjunker väl temperaturen ännu mer. Undrar hur mina matvaror mår där inne?

Ja är det inte det ena så är det det andra. Nu är vi inne i vecka 40 och tiden bara rusar fram som ett x2000. Har i alla fall varit på pilates i kväll ocxh den timmen kan ibland kännas som mitt enda andningshål under veckan sedan håller jag andan en vecka till nästa pass. Så nu tar jag ett djup andetag så hörs vi om en vecka!

Vecka 38

En fullspäckad vecka med många spännande möten. Jag har varit på resande fot i den stora metropolen Falköping. Jag har varit på kurs! Träffade många trevliga människor ur skolans värld och det är skönt att höra att deras vardag ser ungefär ut som min. Deras bekymmer är det samma och deras glädjeämnen lika så.


Sverige svischar förbi!


I veckan fick jag oväntat beröm av en person som inte jobbar hos oss men väl i kommunen. Han sa: -Dina chefer här nere i stadshuset berömmer dig mycket. De tycker du är en handlingskraftig person som de litar på! Åh vad glad jag blev. Jag trodde knappt mina chefer visste vem jag var. Berättar detta för en kollega inte för att skryta utan bara för att jag var så glad. Gissa vad personen svara? - Nej de måste ha misstagit dig för att vara AWi! De tar fel på person.

Så var det med den glädjen......inte kunde de väl tycka att jag var bra, eller?

Ibland undrar jag hur vissa människor är funtade? Att inte kunna glädjas åt någon annan. Men nu har detta tack och lov blivit ett skämt mellan mig och en annan kollega så när en förälder slängde på luren i mitt öra sa kollegan: -Det var ju inte dig han var sur på, det var ju på AWi! Skönt!

I helgen har jag bara latat mig då jag har angripits av förkylningsbakterier så till den milda grad att jag knapp orkar stå upprätt. Tog dock en promenad med hunden i lördags då solen sken och det var så ljuvligt ute.