En fredag i början av december

Att delta på en begravning av en 17-årig flicka är tungt.

Att se hennes förtvivlade familj är tungt.

Att höra hennes unga vänner gråta högt är tungt.

Idag har jag, tillsammans med säkert över 200 andra, haft en jobbig eftermiddag. Helenas begravning var otroligt vacker men också otroligt sorglig. Jag tror att jag grät under hela ceremonin och den pågick i ca en och en halv timme. Prästen läste upp ett tal av Helenas mamma och då värkte det i hela kroppen. Sedan spelades Green days Time of your life.
http://www.youtube.com/watch?v=IR6uz_VTCUo

Alla gymnaster hade sin SGSF- jacka på sig och ett vitt band i håret. De gick fram till kistan tillsammans och det kändes som en väldigt fin gest. Efteråt var det kaffe men jag följde inte med. Tog en sväng på stan för att rensa huvudet lite och sedan åkte jag hem.

Jag har just tittat på Skavlan, ett av mina favoritprogram. I studion var bland annat en föredetta hemlös. Han berättade om sitt liv och trots att han haft det tufft genom hela livet kunde han ändå se att andra kunde ha det värre. Han tog som exempel någon som just blivit lämnad av sin respektive och som då hamnat i en depression och som följd av detta blir av med jobbet. Han ansåg att den personen hade det värre än vad han själv har haft det. Han verkade så genomgod och ödmjuk. Tänk om flera av oss kunde vara så.

Sedan har jag läst i tidningen att det nya är........ Rynkor!!! Nu ska man inte se alldeles slät ut för det ger ett intryck av att man som person är oerfaren. Nej nu ska man se ut som en person som levt sitt liv och fått erfarenhet och det visar man genom sina rynkor!!! No more botox!!! Det tackar vi för! Vi får se ut precis som vi är, vilken lättnad!

I morgon ska jag vara konferencier i Turinge kyrka. Det är två elever som har anordnat en konsert där alla intäkter går till hjärt-lungfonden. Bland artisterna ses Göran Wiklund och Madeleine Lewerth. Det ska bli spännande och jag är lite nervös. Tänk om jag svär? Jag gör ju det rätt ofta tyvärr. Det liksom bara flyger ut en liten svordom då och då utan att jag märker det. Men i morgon måste jag skärpa till mig. Wish me luck!