Sorg

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer...

Just den här versen har jag skrivit förut i min blogg och nu har det hänt igen. En ung människa har gått bort. Alldeles för tidigt och jag ställer mig samma fråga som sist: Varför?

Då var det Norba som berövades sitt liv, nu är det Helena vars kropp inte orkade längre. Hur kan det vara så när man är 17 år? Alla SGSF-tjejer är förtvivlade och igår när vi alla träffades och Helenas mamma kom för att berätta vad som hänt trodde jag att mitt hjärta skulle brista. Det var så fruktnasvärt sorgligt och jag tror att vi alla blev så väl medvetna om livets skörhet. Det är tungt just nu.

Vila i frid lilla Helena!

Maya och Helena på Eurogym sommaren 2010