måndag 12 januari 2009

Vecka 3 städa


Tillbaka på jobbet med full fart. Nu är alla elever och i stort sett all personal på plats. Några sjuka och några bortresta annars var det mesta sig likt. Fick börja med att städa skrivbordet, rensa papper och leta vikarier. Efter ett par timmar kändes julledigheten långt borta. Fast det är väldigt kul att träffas igen, både kolleger och elever.
Min sjuka blev tack och lov kortvarig. Jag inser att det är tur att jag (peppar peppar ta i trä) väldigt sällan är sjuk för det gör mig väldigt nere och nästan lite deppig. I fredags var jag så dålig så jag sov mesta delen av dagen, men i lördags när jag började känna mig lite bättre blev jag rätt låg. Jag dras liksom ner i ett "tycka synd om mig själv-", samt "jag har jävligt ont när jag rör mig-syndrom". Skulle denna känsla infinna sig för länge är jag rädd att jag inte skulle orka ta mig ur den. I alla fall inte utan hjälp. Inget känns riktigt kul utan det mesta verkar nattsvart. Hu, så trist! Jag minns denna känsla från första graviditeten, jag mådde illa och kräktes varje morgon i början. Det fick mig att deppa ihop totalt. Jag ville inte vakna och än mindre gå upp. Vissa morgnar stannade jag helt sonika i sängen och tyckte synd om mig själv hela dagen. Jag var nog inte så kul att leva ihop med då, stackars Anders!

Har fått en ny, superavancerad dator på jobbet. Vet inte riktigt om jag gillar den för jag gillar ju min gamla hederliga tungviktare. Den nya är lätt som en plätt och liten som en servett. Kan den verkligen hålla? Kan den verkligen innehålla allt som min gamla dator innehöll? Jag är skeptiskt. Nu måste jag ju rensa den gamla och det kommer att ta tid är jag rädd. Vad man samlar på sig i en mapp!!! Det är ju helt otroligt. Vet inte ens vad jag har i alla mappar. Ja, ja det är nog bra att rensa ibland, eftersom jag städade bort julen igår kan jag väl nu städa bort gammal skåpmat från datorn. Dags att fylla papperskorgen!

Vecka tre började med nya krafttag och en städmani utan like!

1 kommentar:

Anonym sa...

jag säger ju det! självömkan är det farligaste som finns, när man själv inte längre har koll på hur man ska sluta. kontroll! det visste jag inte för två år sedan det. så då vet jag liksom vad jag har att vänta inför graviditeten alltså? fan va härligt! ;D skönt att du mår bättre. kram på re