Tallin

Är man dum om man säger att modet i Tallin inte riktigt hängt med? Vad är det som gör att de gamla öststaterna har en gemensam stil som jag helt enkelt får rysningar av? Billigt, guldigt och plastigt. Till och med Lindex hade ett annat, fulare sortiment. Men Tallins gamla stad slår Stockholms med hästlängder! Va vackert, vilka hus och vilken atmosfär. Det är nog här man ska hyra in sig på ett hotellrum och skriva en bok. Vilken inspiration jag skulle få.


Undrar vad jag skulle skriva för bok? Vilken genre och vilket syfte skulle boken ha? Vem skulle få vara huvudperson och var skulle handlingen utspela sig? Det vore ju lättast att skriva utifrån sina egna erfarenheter, men hur kul och spännande har ens liv varit på en skala? Fast visst har det hänt en del på 45 år. Både roliga och sorgliga saker. Att få barn är ju något otroligt roligt men också skrämmande. Det roligaste just nu är att jag faktiskt har en liten flirt på gång. Det sorgligaste är att en av mina elever har blivit mördad! 16 år och offer för det meningslösa våldet. Det låter så otroligt att man skulle kunna tro att jag jobbar på en skola i New York, Bagdad eller Jerusalem. Men nej det gör jag inte. Jag jobbar här, i Sverige.



Hur går man vidare efter något sådant? Som familj, som släkt, som vänner, som skola och som klass? Vad ska man säga på den första lektionen efter sommarlovet? Jag ska gå på begravningen och det känns både fint och lite oroligt. Det kommer att bli mycket folk och många elever som mår dåligt. Hur kommer jag att må?



Det konstigaste är väl ändå att världen fortsätter snurra. För några blir den aldrig mer densamma, men för de allra flesta på jordens yta är allt som vanligt. Det, som för alla berörda, är en stor tragedi, är endast en notis i tidningen, om ens det, för andra. W. H. Auden skrev en gång en vacker och sorglig dikt när han mist någon närstående. Här följer första och sista versen:

Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum

Bring out the coffin, let the mourners come

/.../

The stars are not wanted now: put out every one

Pack up the moon and dismantle the sun;

Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.