Att delta i en begravning som är annorlunda än det man är van vid innebär en viss nervositet. Jag sveptes in i en stämning och en miljö som kändes lite sagolik. Mässanden, hymner, rökelse och predikningar på ett främmande språk. Sorgen, som visade sig vara likadan som den jag är van vid, fick mig att känna mig delaktig och närmare dessa människor än någonsin. Vi bor i samma stad men vet så lite om varandras kultur och traditioner - skrämmande. Vi borde dela med oss till varandra och delge varandra. Jag önskar att jag, under lite andra förhållanden, ska få delta vid flera främmande traditioner.
Det blev som jag trodde, jag är nöjd med att jag deltog och vill tacka de närmast anhöriga för att jag fick möjlighet att dela denna svåra stund med dem. Vila i frid lilla Norba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar