På väg hem från en tung dag på jobbet ringer mobilen. I andra änden presenterar sig en ung man med en underbar norrlandsdialekt! Han låter som en solstråle och jag blir alldeles varm och glad över att bara höra hans röst! Min sjuka, trötta kropp bara vaknar till liv, och jag kan inte låta bli att påpeka vilken underbar dialekt han har. Han skrattar och tackar, men tänker nog att jag är en typisk Stockholmare på 40+. Sedan frågar han, - Du låt sjuk, hur må du? Men vad svarar man då till en total främling?
-Det är för jävligt!
-Det är bara bra!
-Det är skit, men nu när jag hör din röst så är allt mycket bättre!
Nej, jag sa som det var, att jag kände mig lite krasslig. Vi pratade på om det som var hans ärende och sedan innan vi la på sa han, - Men vi få hoppas vi ses då, och att du kry på dig!
Tack! sa jag då och jag hoppas också att vi ses.
3 kommentarer:
Ahh du skulle ju bju ne han!
Oh oh! Jag vet! Känslan - dialekter...fantastiskt! Oh oh! Ja, jag vet!
Han kommer till skolan!!Men han är typ 20. :(
och nu har han fått numret till E.B så nu är han i hennes klor!:)
Skicka en kommentar