Överraskningar

Idag har varit en sådan där dag när man blir överraskad av sina medmänniskor på olika sätt. Först fick jag ett överraskande mail från en föredetta elev där han skrev att han saknade skolan och mina lektioner! Åh vad sånt värmer! Tack Bengan! Sedan läste jag en kollegas blogg och där hade jag fått en rolig hälsning i form av en bild samt en liten filosofering om vårt lunchsamtal igår! Tack Luckan!

Sedan var jag ute och åkte bil och såg jag en ung mamma med barnvagn. Hon stod böjd över vagnen och pysslade med någonting. Snacka om att jag blev överraskad när hon sträcker på ryggen, tar upp nåt ur vagnen (som visar sig vara en skitig blöja) och slänger den på trottoaren och går raskt vidare!! Va? Hur tänkte hon nu? Vem ska ta upp den efter henne? Usch va äckligt!

Lagom irriterad över detta stannar jag för en tonåring vid ett övergångsställe. Han ser ut att vara i 16-årsåldern, har långt hår, böjd kroppshållning och en outfit som ger mig en känsla av att han är musiker med hårdrock som favoritmusik. Han ser rätt deppig ut. Han tittar upp innan han ska korsa vägen, han ser att jag har stannat och då, till min stora överraskning, sträcker han på sig, skiner upp i ett stort leende och vinkar till mig som tack för att jag stannat! Va glad jag blev! Han fick den knäppa mamman att framstå som ännu knäppare och att det finns hopp för dagens ungdom!

På tal om ungdom: Idag ringer den äldsta dottern och är överlycklig! Hon har kommit in på den kurs hon vill läsa på Stockholms Universitet! Jag grattar och känner mig som mamma nöjd. Va skönt det löser sig. Jag kan koppla av! Nöjda och glada barn är det man vill ha.

Det här var ett tag sedan! Tumba 2005

Hinner knappt lägga på luren förrän yngsta dottern ringer och är ledsen! Det har inte varit en bra dag på gymnasiet! Hon har blivit placerad i en "helt puckad grupp" där alla vill skolka och ingen vill jobba med uppgifterna! Nu är ingenting kul i nya skolan längre! Åh, jag som trodde att det skulle vara lugnt ett tag nu. Att alla tre barnen skulle vara nöjda i ett par veckor. Suck! Bara att ta tag i detta nya problem.

Små barn, små problem, stora barn......

Sonen verkar dock rätt nöjd. Skönt! Han har dock alltid varit en källa till skratt!

Vilken busunge han var som liten! Tänk när han tog mitt nya, dyra läppstift och målade sig med detta. Jag kan lova att färgen satt bra. Flera veckor innan han var helt ren!

En verklig mor....ja, ja ni vet!