I dag har vi firat Malins 23 årsdag trots att hon inte fyller förrän den 9 aug. Hon är ju inte hemma då...Madrid lockar. Ibland önskar jag att jag hade varit lika modig och framåt när jag var 23. Fast då hade jag ju ett litet nyfött barn och då var det ju lite svårt att dra till Madrid.Fast det är ju otroligt modigt att skaffa barn förstås. Jag minns att det var helt underbart, att jag kände mig helt unik som hade fött ett litet mirakel, jag var nog ensam om detta i hela världen. (kände så ända tills jag kom ner till avdelningen där det fanns ungefär 20 kvinnor till som också hade fött var sitt litet mirakel) Att bli mamma var en omtumlande upplevelse och oroande. Jag var konstant rädd att jag skulle göra fel, att mitt barn skulle få men för livet om jag inte gjorde som barnsköterskorna på BVC sa. Jag trodde att jag fick lov att baka bröd, göra hemlagad barnmat, sy babykläder och ha Anna Wahlgrens barn/uppfostringbok på nattduksbordet. 
Tänk vad jag oroade mig, faktiskt helt i onödan för Malin är ju alldeles normal och jag tror att hon upplevt sin barndom som helt okej. Inga grava men i alla fall (även om hon har lite dåligt tålamod, men det hade jag också eller har....) Och allt detta hände för 23 år sedan...otroligt! Vad tog alla år vägen?
De andra två barnen fick inte samma uppmärksamhet som första barnet. Men de hade ju en mer lugn och trygg mamma, plus en storasyster som gärna la sig i och hjälpte till, så det är inget synd om dem.
Tänk vad jag oroade mig, faktiskt helt i onödan för Malin är ju alldeles normal och jag tror att hon upplevt sin barndom som helt okej. Inga grava men i alla fall (även om hon har lite dåligt tålamod, men det hade jag också eller har....) Och allt detta hände för 23 år sedan...otroligt! Vad tog alla år vägen?De andra två barnen fick inte samma uppmärksamhet som första barnet. Men de hade ju en mer lugn och trygg mamma, plus en storasyster som gärna la sig i och hjälpte till, så det är inget synd om dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar