Jaha då var man tillbaka på jobbet. I år var det inte som vanligt då vi saknade en medarbetar och första dagen blev väldigt tung. Men sedan gick allt igång som vanligt och efter fem dagar känns det som semestern var länge sedan. Sommaren tog ju slut så snabbt och det har känts som höst hela veckan. Blir det nån mer sommar?
Var inne i Stockholm igår och kollade på kulturfestivalen. Varför åker jag inte in till stan oftare? Det är en sån härlig stämmning och alltid folk ute på kvällen. Det var härligt och vi stod på Gustav Adolfs torg och lyssnade på en afrikansk grupp som hade en helt otrolig sångerska. Hon sjöng häftigt och hon rörde sig ännu häftigare. Det var helt omöjligt att stå still. Min dotter, som nyligen varit i Madrid, påpekade dock att vi svenskar står väldigt still. Vi vickar lite på foten och gungar i takt till musiken. -I Spanien skulle alla ha dansat som fan, sa hon. De är mycket bättre på att släppa loss. Varför är vi svenskar så rädda för att släppa loss? Tråkigt för det är ju så härligt att bara låta musiken och takten genomströmma hela kroppen. Vi är antagligen rädda för att göra bort oss, men frågan är inför vem? Spelar det nån roll om någon man inte känner undrar vad man håller på med? Inte ett smack! Vi måste börja våga mer oavsett ålder. Dansa, släppa loss och låta rytmen ta tag i oss, precis som sångerskan gjorde i den afrikanska gruppen. Kanske skulle vi bli mer positiva och glada då under vårt mörka halvår. Det ska bli mitt nya mantra: Släpp loss till musiken! (nu kommer mina barn att drabbas av konstant nervositet. Tänk om jag gör detta i närheten av dem! Då gör jag ju bort dem!!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar