Lipsill

I går var jag en riktig lipsill. (vilket konstigt ord..vem kom på det?)

Först såg jag på Masjävlar alldeles för mig själv. Åh den är så tragisk..livet blir så trångt, småttigt och deprimerande. Jag grät över tillfälligheterna i filmen som gör att det blir så sorgligt. Människor som hela tiden ska va så jävla bra och duktiga och egentligen bara är elaka och småaktiga. Tänk om man blir så, eller man kanske redan uppfattas som så? Det skulle ju vara fruktansvärt för det värsta jag vet är småaktighet!

Kvällen fortsatte med en konsert med Amy Winehouse. Henne gillar jag... hes, cool röst och lite jazzinfluerad musik. http://www.youtube.com/watch?v=I6LVGcIC1Tc

Gick en sväng med hunden och sedan var det dags för nästa tårdrypande film: Patrioterna.

Kämpande änkling med sju barn. Krig och elände. Rakryggade män som kämpar mot den onde kaptenen, slavar som kämpar tillsammans med den vite mannen, barn som dör av krigets fasor och en helt underbar, men tragisk kärlekshistroia. Pust, jag var helt slut när filmen var slut. Passade på att gråta lite över att jag satt helt ensam en lördagkväll också så slipper jag gå runt och tycka synd om mig själv idag. För egentligen så är det inte ett dugg synd om mig. Man gör sina val i livet och jag har gjord mina. Känner mig faktiskt väldigt nöjd med de val jag hittills gjort så vad finns det att ömka sig över?

Kul att jag har en ny läsare, tack för din kommentar. Ja, läppstiftet var snyggt! Idag kan jag tycka att det ser väldigt rosa ut men jag minns att jag gillade det. Har alltid varit förtjust i läppstift.

Överraskningar

Idag har varit en sådan där dag när man blir överraskad av sina medmänniskor på olika sätt. Först fick jag ett överraskande mail från en föredetta elev där han skrev att han saknade skolan och mina lektioner! Åh vad sånt värmer! Tack Bengan! Sedan läste jag en kollegas blogg och där hade jag fått en rolig hälsning i form av en bild samt en liten filosofering om vårt lunchsamtal igår! Tack Luckan!

Sedan var jag ute och åkte bil och såg jag en ung mamma med barnvagn. Hon stod böjd över vagnen och pysslade med någonting. Snacka om att jag blev överraskad när hon sträcker på ryggen, tar upp nåt ur vagnen (som visar sig vara en skitig blöja) och slänger den på trottoaren och går raskt vidare!! Va? Hur tänkte hon nu? Vem ska ta upp den efter henne? Usch va äckligt!

Lagom irriterad över detta stannar jag för en tonåring vid ett övergångsställe. Han ser ut att vara i 16-årsåldern, har långt hår, böjd kroppshållning och en outfit som ger mig en känsla av att han är musiker med hårdrock som favoritmusik. Han ser rätt deppig ut. Han tittar upp innan han ska korsa vägen, han ser att jag har stannat och då, till min stora överraskning, sträcker han på sig, skiner upp i ett stort leende och vinkar till mig som tack för att jag stannat! Va glad jag blev! Han fick den knäppa mamman att framstå som ännu knäppare och att det finns hopp för dagens ungdom!

På tal om ungdom: Idag ringer den äldsta dottern och är överlycklig! Hon har kommit in på den kurs hon vill läsa på Stockholms Universitet! Jag grattar och känner mig som mamma nöjd. Va skönt det löser sig. Jag kan koppla av! Nöjda och glada barn är det man vill ha.

Det här var ett tag sedan! Tumba 2005

Hinner knappt lägga på luren förrän yngsta dottern ringer och är ledsen! Det har inte varit en bra dag på gymnasiet! Hon har blivit placerad i en "helt puckad grupp" där alla vill skolka och ingen vill jobba med uppgifterna! Nu är ingenting kul i nya skolan längre! Åh, jag som trodde att det skulle vara lugnt ett tag nu. Att alla tre barnen skulle vara nöjda i ett par veckor. Suck! Bara att ta tag i detta nya problem.

Små barn, små problem, stora barn......

Sonen verkar dock rätt nöjd. Skönt! Han har dock alltid varit en källa till skratt!

Vilken busunge han var som liten! Tänk när han tog mitt nya, dyra läppstift och målade sig med detta. Jag kan lova att färgen satt bra. Flera veckor innan han var helt ren!

En verklig mor....ja, ja ni vet!

Kon

Läste en otroligt rolig uppsats på en väns blogg och var bara tvungen att kopiera den och lägga den här. Som lärare ler man lite extra och funderar mycket på vad denna elevs lärare skrev i sin kommentar till denna uppsats. Tack Ulle för denna!

Faktauppsats om en ko, skrivet av en mellanstadieelev från rixfm

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan. På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar. På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu. Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll.

Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur. Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Jobbig dag, igen!

Jaha då var det dags för ännu en begravning. Nu är det dock en svensk så jag vet hur det går till, men det känns alltid lite nervöst inför en begravning. Känns skönt att vi är lediga från jobbet i morgon allihop. Då kan man välja hur man vill göra, om man vill gå eller inte, om man vill jobba lite hemma eller om man bara vill vila ut.



Veckan har trots allt fortlöpt på ett bra sett. Tänk vad det är härligt efter en vecka utan elever, att skolan fylls med glada skratt, fnitter, tjo och tjim. En skola utan elever är väl ingen skola eller? Ettorna verkar som goa ungar. De ser alltid lite vilsna ut och de tycker nog att det är skönt att tvåor och treor inte kommer förrän efter tre dagar, men nu är alla på plats. På måndag är vardagen med lektioner ett faktum. I helgen ser det ut att kunna bli fint väder så man kanske ska bege sig till landet. Lite lantluft innan terminen startar på allvar.

Nu har jag bara ett bekymmer kvar för dagen. Vad ska jag ta på mig i morgon? Ljusa kläder står det i annonsen. Gör man fel då om man har mörka kläder på sig? Mina ljusa kläder är så mönstrade och det känns inte helt okej. Bäst att ta tag i detta nu...in i garderoben.

Vardagen

Jaha då var man tillbaka på jobbet. I år var det inte som vanligt då vi saknade en medarbetar och första dagen blev väldigt tung. Men sedan gick allt igång som vanligt och efter fem dagar känns det som semestern var länge sedan. Sommaren tog ju slut så snabbt och det har känts som höst hela veckan. Blir det nån mer sommar?



Var inne i Stockholm igår och kollade på kulturfestivalen. Varför åker jag inte in till stan oftare? Det är en sån härlig stämmning och alltid folk ute på kvällen. Det var härligt och vi stod på Gustav Adolfs torg och lyssnade på en afrikansk grupp som hade en helt otrolig sångerska. Hon sjöng häftigt och hon rörde sig ännu häftigare. Det var helt omöjligt att stå still. Min dotter, som nyligen varit i Madrid, påpekade dock att vi svenskar står väldigt still. Vi vickar lite på foten och gungar i takt till musiken. -I Spanien skulle alla ha dansat som fan, sa hon. De är mycket bättre på att släppa loss. Varför är vi svenskar så rädda för att släppa loss? Tråkigt för det är ju så härligt att bara låta musiken och takten genomströmma hela kroppen. Vi är antagligen rädda för att göra bort oss, men frågan är inför vem? Spelar det nån roll om någon man inte känner undrar vad man håller på med? Inte ett smack! Vi måste börja våga mer oavsett ålder. Dansa, släppa loss och låta rytmen ta tag i oss, precis som sångerskan gjorde i den afrikanska gruppen. Kanske skulle vi bli mer positiva och glada då under vårt mörka halvår. Det ska bli mitt nya mantra: Släpp loss till musiken! (nu kommer mina barn att drabbas av konstant nervositet. Tänk om jag gör detta i närheten av dem! Då gör jag ju bort dem!!!)

Nu är jag tillbaka på min bloggtitel igen. Aldrig ledig...ena dagen är ett barn i Sthlm och kan inte komma hem mitt i natten, en annan är ledsen och behöver tröst och den tredje är utomlands. Två dagar senare är ett annat av barnen ledsen och det känns tungt att inte bara kunna blåsa på det onda, så det blir bra igen, som när de var små.

Hur blåser man bort olycklig kärlek? Det är ju inte gjort på en kvart. Det innefattar så mycket känslor: ilska, besvikenhet, panik, ledsamhet och tillråga på allt en känsla av att man har blivit lurad. Det finns inget som är så härligt som att vara kär, men heller inget så utelämnande. Man är totalt utelämnad in på bara skinnet. Då hjälper inte hur mycket mamma än blåser, det gör ont ändå.

SÖS

Lämnar hemmet 7:10.

Södersjukhusets entré 7:50.

Kirurgmottagningen 7:55.

Operationsrummet 8:00.

Tillbaka i parkeringsgaraget 8:30.

Hemma 9:05

Vilken förmiddag! Här tror man att man ska kunna vara lite ynklig och bli lite dålig, kanske få ligga i sängen och vila upp sig. Men icke! I dagens effektiva värld går allt snabbt och man har inte ens tid att känna efter, fast det är nog bra. Pang på bara, skär bort en bit av huden och sy ihop. Måste säga att jag hade kul på operationsbordet. Skrattade en hel del faktiskt och är glad att jag ändå har armen med mig hem och fortfarande på rätt plats! Läkaren var både skicklig, charmig, rolig och ganska ironisk. Precis vad jag behövde. Hans första fråga var om jag ville ha bedövning...ha, ha och var i så fall ha, ha. Han tyckte att det var bra att mitt ärr blev lite större... nu kommer jag att se mer cool ut, lite tuffare med ett stort ärr. Hade jag betalat extra för stygnen, annars fick jag nog gå hem med ett öppet sår...ha, ha lite orolig blev jag men han charmade med ett leende. Jag kände inget av att han skar, bra bedövning, men nu har den släppt och jag kan säga att det stramar rätt bra. Huden är liksom för liten, men bandaget är stort!

Vilket tur att man bor i ett så bra land ändå. Jag betalade 120:- för att bli opererad, otroligt! Måste ju ha kostat flera 1000 egentligen. Det hade jag inte haft råd med så här efter semestern och då hade armen visserligen fått vara i fred, men det kunde ha lett till nåt mycket värre.

Har hittat en kul sida på nätet: http://www.houseofhedda.com/ Här kan man hitta många fina saker. Jag hittade ett par träskor från Calou som är så otroligt snygga. Svarta i lack med sidenband - wow! Dessa skulle jag vilja ha på jobbet i höst. När det är kallt ute och man går i stövlar och sedan vill man ha inneskor så att fötterna inte ruttnar under dagen instängda i dessa välfodrade stövlar. Då skulle träskorna komma väl till användning.

Födelsedag 23

I dag har vi firat Malins 23 årsdag trots att hon inte fyller förrän den 9 aug. Hon är ju inte hemma då...Madrid lockar. Ibland önskar jag att jag hade varit lika modig och framåt när jag var 23. Fast då hade jag ju ett litet nyfött barn och då var det ju lite svårt att dra till Madrid.

Fast det är ju otroligt modigt att skaffa barn förstås. Jag minns att det var helt underbart, att jag kände mig helt unik som hade fött ett litet mirakel, jag var nog ensam om detta i hela världen. (kände så ända tills jag kom ner till avdelningen där det fanns ungefär 20 kvinnor till som också hade fött var sitt litet mirakel) Att bli mamma var en omtumlande upplevelse och oroande. Jag var konstant rädd att jag skulle göra fel, att mitt barn skulle få men för livet om jag inte gjorde som barnsköterskorna på BVC sa. Jag trodde att jag fick lov att baka bröd, göra hemlagad barnmat, sy babykläder och ha Anna Wahlgrens barn/uppfostringbok på nattduksbordet. Tänk vad jag oroade mig, faktiskt helt i onödan för Malin är ju alldeles normal och jag tror att hon upplevt sin barndom som helt okej. Inga grava men i alla fall (även om hon har lite dåligt tålamod, men det hade jag också eller har....) Och allt detta hände för 23 år sedan...otroligt! Vad tog alla år vägen?

De andra två barnen fick inte samma uppmärksamhet som första barnet. Men de hade ju en mer lugn och trygg mamma, plus en storasyster som gärna la sig i och hjälpte till, så det är inget synd om dem.

Vatten och tennis

Efter några dagar på Västkusten inser jag att vattnet i Östersjön är riktigt illa däran. Man ser inte botten, man ser inga fiskar och det är fullt av alger. På västkusten däremot är vattnet alldeles klart. Man ser fiskar, krabbor, sjöstjärnor m.m. Det är härligt att slänga sig i och bara ligga där och flyta. Jag inser att jag behöver en dos av västkusten varje sommar för det är då jag känner att det är just sommar. Det bör bli en tradition i mitt liv.

På tal om traditioner. När blir något en tradition? Efter en gång, två gånger eller flera gånger? Jag tycker nog att man måste göra något minst två gånger för att det ska räknas som en tradition. I så fall har jag genomfört en sommartradition i dag. Denna tradition innebär att jag och min kompis Annicka åker till Stadion och kollar på Nordic light open, damtennis. Vi kollar på nån match, äter lite mat och dricker en, eller två, öl. En väldigt trevlig tradition och i år avslutades den med lite mat och vin på Barolo med ytterligare några vänner. Mycket bra tradition, den måste vi bevara.

Funderar en del på min arm...att vara eller inte vara det är frågan. Nej, skämt å sido så stör det mig lite att den där jäkla kallelsen aldrig kommer. Om jag nu ska skära mer i armen så är det ju lika bra att få det gjort. Lika bra att få reda på vad som är fel. Just nu kan jag liksom inte släppa tanken på det fast jag borde. Ingen idé att oroa sig i onödan, eller hur?

Nej, nya friska tag inför morgondagen är mitt motto. Måste läsa klart min otroligt spännande bok: Angels and Demons av Dan Brown. Har du inte läst den så gör det. Man blir klart sugen på att åka till Rom och Vatikanen och kanske till och med studera lite religionshistoria.