Vecka 14

Äntligen börjar det kännas som vår! På veckans bild kan ni se att det nu är öppet vatten och ingen is. Solen skiner men det blåser lite kallt.

Vecka 14

Denna vecka har jag haft en för j*vlig huvudvärk. Stannade till och med hemma i fredags och det är inget jag gör så ofta. Vet inte riktigt vad den beror på men i torsdagskväll infann sig tanken på hjärnblödning, så ont gjorde det. Men i fredagskväll började det kännas bättre och helgen har varit bra.

I går fyllde Maya 19 år! Det är helt sjukt vad tiden går. Min lilla, lilla Maya är 19! Det går faktiskt inte att förstå!

Igår hade Maya tjejfest här hemma så jag var förpassad till Malin. Idag har vi i släkten firat Maya och jag kan väl säga att inget blev som vi hade tänkt. Så här hade vi tänkt: Lite sovmorgon, sedan städa efter gårdagens party, baka Blondies (typ som Brownies men med vit choklad) göra små pizzor, göra snittar, göra små varma mackor, vara klara vid 16.00 då alla skulle komma.

Så här blev det: Vaknade vid 8.30 av att telefonen ringer. Det är mamma som just insett att hon gjort fel med sin medicin. Hon plockar iordning sin dosett varje söndag och idag blev det lite tokigt. Istället för att ta en Digoxin (hjärtmedicin som dämpar hjärtats hastighet) så tog hon hela veckans dos, 7 stycken! Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa: -Åk in direkt. Hämtade mamma, iväg till akuten, EKG, dricka kol och sedan upp till Intensiven. -Här får hon stanna, sa doktorn i alla fall tills i morgon. Du kan åka hem nu så hör vi av oss.

Hem vid 11.00, ut med hunden, dagens första kaffekopp, började städa, hämtade Malin, började med kakan. Hade just börjat vispa när det ringer på dörren! Nu stormar släkten Hed in! -Var det inte klockan 14? Nej!!!! Men kom in så får vi sätta fart. Hastar ihop lite snittar och fixar snabbt lite pizza. Glömmer kakan så den blir torr och tråkig, snittarna kladdiga och pizzan intetsägande. Men vi hade i alla fall tur med vädret!

Nu har alla gått och Maya och jag är rätt slut. Mamma har ringt och hon känner sig okej men har blivit tvungen att dricka kol var fjärde timme. Hon får åka hem i mórgon som det ser ut just nu. Skönt! Ja det blir inte alltid som man tänkt sig men som GLL brukar säga: -På någe sätt blir e!