Ja ibland så måste man få skratta lite rått åt nån man inte gillar, eller? Det finns en dam i mina kvarter som har två stycken små hundar. Dessa hundar är mycket ilskna och det är även damen. När jag kommer med min hund så har jag flera gånger frågat om det är okej att de får hälsa eftersom Billan så gärna vill säga hej. Damen har aldrig hittills svarat utan hon bara rycker i halsbanden på sina hundar och hundarna far ut i värsta attacken mot mig och Billan och så går de iväg. Damen, med de ilskna hundarna släpandes och skällandes efter sig. dessutom tar hon aldrig upp deras bajs så Billan och jag gillar inte dessa tre individer.
Idag såg jag att de var på väg åt mitt håll. Jag kom gående med Billan från en sidoväg så jag stannade så att de skulle hinna passera på den stora gångvägen innan Billan och jag kom fram till den. Billan blir ju som alltid glad när hon ser andra hundar så hon börjar vifta på svansen och gny lite så där längtansfullt som hon gör. Jag sätter mig på huk för att prata med henne så att damens ilskna hundar inte ska göra sitt vanliga utfall mot Billan. Damen och hundarna kommer närmare och hundarna börjar skälla och göra utfall. Damen drar i hundarna och blänger ilsket på mig. Hon blänger på mig och hundarna blänger på Billan samtidigt som de fortsätter att gå. Det är nu det roliga kommer:
Mitt på gångvägen står en betongklump, ni vet en sån som gör att bilarna inte kan köra på gångvägen. Varken damen eller hundarna ser denna klump, eftersom de glor på oss, med på följd att hundarna går rätt in i den så att det dunkar till och den ilskna damen ramlar över den! Men jag trodde jag skulle dö av skratt. Jag satt kvar på huk och bara skakade. Så j'vla roligt såg det ut. Den ilskna damen reste sig, borstade av sig och fortsatte gå. Hundarna såg mest förvånade ut men blev helt knäpptysta.
Detta gjorde min dag!
2 kommentarer:
en underbar storry...hi
själv är jag så hemsk att jag kan vara skadeglad även när nån jag gillar dabbar sig...tjo
hahah underbart!
Skicka en kommentar