I går hade jag prov med en klass i språkhistoria. Alla var laddade och på en minut hade tysnaden sänkt sig över klassrummet och alla var igång! De skrev och skrev och funderade och skrev. Jag satt där på min stol och blev alldeles varm inombords och jag tänkte:
-Tänk vad de skriver, vad de verkar kunna mycket, hoppas de skriver rätt nu, oj vad mycket jag har lärt dem och vad duktiga de verkar. Sånt värmer ett frökenhjärta!
Jag önskade just då att alla föräldrar kunde se sina tonåringar när de kämpar så där och då tror jag att föräldrarna skulle bli så stolta. Jag insåg att den bild jag har av deras ungar antagligen inte är riktigt samma som dem har. Jag upplever andra bitar av deras barn och det är ju en stor ynnest. Så tack alla föräldrar för att jag får ta del av era underbara ungar ibland!
7 kommentarer:
Tänk om alla fröknar hade samma inställning till sina elever som du, då skulle ungarna i Sverige må bättre..Kram
*tummen upp*
Härligt!
Hela inlägget skulle jag vilja sno till Luckbloggen....???
Sno du Gunilla!
men du Gunilla! Det ska stå ..."samma bild som de har" INTE "som dem har"! Måste ju vara petig när man är svensklärare och det ska stå i luckan!
Hm...jag tänkte på det faktiskt...hihhi
Usch nu hittade jag ett fel till! Det heter ju tystnad eller hur! Slarvigt!
Skicka en kommentar