En helt vanlig torsdag?

Ingången till jobbet. Ser fridfullt ut eller?

Varje dag innebär nya möten. Att växa genom möten säger ju Kaj Pollak och visst stämmer väl det? Min förmiddag betod av ett trevligt möte som gav mig nya saker att fundera på; visst är väl hinder till för att rivas och ingenting är väl egentligen omöjligt? En god lunch med trevligt sällskap och sedan var det dags för lite klassråd. På väg dit passerar jag ett antal klippansoffor med elever i.

Väldigt tomma soffor men skenet bedrar!

Några RM-killar fnittrar glatt och jag frågar vad de nu har hittat på för bus?

-Inget svara de i kör, vi bara är glada. Jaha tänker jag vad trevligt. Går vidare mot klassrummet och ser några tjejer vid ett bord som väntar på mig. De ler också och jag slås av vilken glädje denna torsdag verkar föra med sig.

-Vad bra, hinner jag säga sedan hoppar det fram en elev från vår papperinsamlingtunna och skriker: BU! just när jag passerar!

-AAAAHHHHH! Jösses vad rädd jag blev. Jag skrek rakt ut och måste ha sett ut som att jag höll på att svimma för eleven i tunna sträckte sig fram och kramade om mig och uppmanade mig att andas lugnt! Men vad kul alla hade! De gapskrattade och till och med personalen i luckan lyckades jag roa!

Luckan!

Jaja det var ett snällt bus och jag kan bjuda på mitt skrik men nu återstår det att fundera ut en lagom snäll hämndaktion mot killen i tunnan....jag smider planer!