Luckan!

I dag har jag jobbat i luckan i en timme! Men vad kul att få prova på någon annans jobb en stund. Detta borde vi göra oftare.

Jag kan sammanfatta min timme så här: Många besök av elever som vill fråga allt mellan himmel och jord typ: vad kostar skoltröjorna? När går tåget? Kan du ringa på vaktis, jag låste in nycklarna i skåpet?Jag vill komma in i bibblan men Thomas är inte där. Kan du låsa upp?

Sedan ville en ha plåster, en ville bara snacka lite, en ville lämna in en upphittad kamera och två ville ha goda råd inför beställningen av studentmössa: Hur ska man ha sitt namn? Fram eller bak? Förnamn eller efternamn? Två besök av lärare och ett av tjejerna som skulle sälja studentmössor.

Allt detta på bara en timme!!! Jag hade tänkt jobba lite men det hann jag aldrig. Min timme var roligt men väldigt högljudd, inte en minut var det tyst. Jag fick också ta del av snack utanför luckan som jag egentligen inte ville höra. Ni vet sånt man mår bättre utan att veta dvs skitsnack!

Jag vill bara säga till allas vår Luckis: Du gör ett fantastisk jobb i din lucka och flera elever sa: Vad gör du där? Du passar inte i vår lucka! Där får bara Gunilla sitta! Så det så!

Under en lektion

I går hade jag prov med en klass i språkhistoria. Alla var laddade och på en minut hade tysnaden sänkt sig över klassrummet och alla var igång! De skrev och skrev och funderade och skrev. Jag satt där på min stol och blev alldeles varm inombords och jag tänkte:


-Tänk vad de skriver, vad de verkar kunna mycket, hoppas de skriver rätt nu, oj vad mycket jag har lärt dem och vad duktiga de verkar. Sånt värmer ett frökenhjärta!


Jag önskade just då att alla föräldrar kunde se sina tonåringar när de kämpar så där och då tror jag att föräldrarna skulle bli så stolta. Jag insåg att den bild jag har av deras ungar antagligen inte är riktigt samma som dem har. Jag upplever andra bitar av deras barn och det är ju en stor ynnest. Så tack alla föräldrar för att jag får ta del av era underbara ungar ibland!

Lördag 26 september

I lördags var jag och Kajsa på en utflykt till Järna och antroposoferna. Vi var i handelsträdgården, i affären Robygge och sist på det underbara caféet. Jag tog en macka och Kajsa åt lunch. Vi hade en riktigt bra dag!

Skavlan

Har just tittat på Skavlan på tv1. Jag är ett stort fan, gillar hans stil och tycker att hans gäster är väldigt intressanta. Idag fick vi träffa Anna Anka, Jay-Z, Henrik Schyffert och en jazzsångerska som hette.Melody. Mycket intressant och Skavlan lyckas hålla en bra nivå på samtalen och i kväll var det väl bara Henrik Schyffert som fick ur sig en groda.

Anna Anka är en spännande kvinna som man antingen ska hata eller gilla. Måste man ha en åsikt? Är hon inte en produkt av ett land där alla vill ha det som hon? Hon är väl den amerikanska drömmen, eller? Själv har jag ju en ganska negativ bild av landet i väster men många unga människor jag träffar ser USA som den största drömmen. Det är hit man vill och det är här alla ens drömmar ska bli uppfyllda och det här skrämmer mig lite. Faktiskt mer än vad Anna Anka skrämmer mig. Hon kommer att vara glömd innan jul, tro mig.

Jay-Z är en kille jag egentligen inte har någon bild av alls. Jag kan inget om hans musik förutom att jag gillar låten: Hard Knock Life. http://www.youtube.com/watch?v=zxtn6-XQupM

Hos Skavlan fick vi en personlig bild av honom och jag fick ett gott intryck. En liten kille som blivit en världsartist men som hela tiden minns sin tuffa barndom och framför allt....mamma! Sånt gillar jag! :)

Jag träffade en gammal barndomsvän igår. Jag vet att hon nyligen skilde sig och att det senaste året varit tufft. Jag frågade hur det var och hon berättade att det fortfarande var tufft. Hennes X:s mamma hade för två veckor sedan blivit påkörd på ett övergångställe och avlidit. Det var en 84-årig man som inte hunnit bromsa.

Jag kände hur jag blev alldeles kall och många gamla känslor bubblade upp och jag blev riktigt ledsen trots att jag inte har en aning om vem denna kvinna var. Mina tankar går till hennes familj men också till denna 84-åring. Ska man behöva på ålderns höst vara med om att man orsakar någon annans död? Usch jag kunde inte sluta tänka på detta och ännu en gång kände jag att mitt liv är rätt okej ändå. Jag har under veckan haft ett motto nämligen: Livet från den ljusa sidan och det måste jag hålla fast vid.

I morgon blir det loppis och Robygge med fröken Grusell! Nåt att se fram emot!

bloggfavorit

Jag har börjat läsa Alex Schulmans pappablogg! Blev nyfiken då jag hört så mycket om den, men jag har varit rätt anti Alex Schulman av någon underlig anledning. Men nu när jag har börjat läsa kan jag inte sluta. Han skriver så underbart roligt och själutlämnande. Han filosoferar om sin dotter Charlie, sin fru och deras liv tillsammans. Jag kan inte låta bli att ge er ett smakprov. Hoppas Alex tycker det är okej. Vill ni läsa mer så är adressen: http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen

Charlie om 15 år
22 september 2009, kl 11:48 Skrivet av Alex Schulman

När jag ser Charlie så händer det allt oftare att jag inte uppfattar henne som en bebis. Hon har så vuxna uttryck. Det är som om hon tänker vuxna tankar. Som om hon hela tiden skickligt döljer det faktum att hon faktiskt kan uttrycka sig i fullständiga meningar. Som om hon lurar oss varje dag, den lilla flickan. Och när jag ser hennes olika ansiktsuttryck kan jag också se henne i framtiden. Hon kommer att förändra sitt utseende, men ansiktsuttrycken kommer att vara desamma. Tänk er om 15 år. Charlie frågar mamma och pappa om hon får åka på språkresa till England. Det är väldigt bra, för man lär sig engelska! Och man lär sig en massa intressanta saker om England! Och bästa kompisen Maria ska åka också! Det vore så kul att åka över sommaren. Går det bra? Snälla mamma. Snälla pappa.
Charlie har fått ja av mamma och pappa till att åka på språkresa och ringer till Maria och skriker: "Fy fan i helvete, nu ska här supas!"

Sensommarsöndag på landet

Vilken underbar dag! Solen värmer som mitt i sommaren. Ut till landet med mamsen och städa i ordning inför hösten. Nu är det dags att stänga för att åter öppna upp i vår. Lite härliga höstbilder:
Vi fick med oss äpplen, päron, björnbär, plommon, persikor, kantareller, potatis, lök, blommor samt färska ägg! Inte dåligt eller hur?

Mayas Londonbilder

Ja som ni vet fotar jag alltid med mobilen och då blir ju kvaliten därefter. Maya har ju däremot en väldigt bra kamera och så läser hon ju foto på gymnasiet så hennes bilder är i en helt annan klass. Här kommer ett litet axplock av hennes Londonbilder:

Typisk Londonpark nämligen London fields

Inne på British Museum
British museum

Utanför blev det lite lunch

Titta åt vänster först fick man lära sig på lågstadiet. här gäller inte det!

Bus 11 to Liverpool Street

S:t Paul's Cathedral

Tate Modern

The Thames. Tower Bridge i bakgrund

The Thames från South Bank

Maya experimenterade med kameran, Cool bild

Faktiskt jag som tagit bilden (med Mayas inställningar dock)

Houses of Parliament and Big Ben

London Eye from the other side of the Thames

Fotografen själv!

En helt vanlig torsdag?

Ingången till jobbet. Ser fridfullt ut eller?

Varje dag innebär nya möten. Att växa genom möten säger ju Kaj Pollak och visst stämmer väl det? Min förmiddag betod av ett trevligt möte som gav mig nya saker att fundera på; visst är väl hinder till för att rivas och ingenting är väl egentligen omöjligt? En god lunch med trevligt sällskap och sedan var det dags för lite klassråd. På väg dit passerar jag ett antal klippansoffor med elever i.

Väldigt tomma soffor men skenet bedrar!

Några RM-killar fnittrar glatt och jag frågar vad de nu har hittat på för bus?

-Inget svara de i kör, vi bara är glada. Jaha tänker jag vad trevligt. Går vidare mot klassrummet och ser några tjejer vid ett bord som väntar på mig. De ler också och jag slås av vilken glädje denna torsdag verkar föra med sig.

-Vad bra, hinner jag säga sedan hoppar det fram en elev från vår papperinsamlingtunna och skriker: BU! just när jag passerar!

-AAAAHHHHH! Jösses vad rädd jag blev. Jag skrek rakt ut och måste ha sett ut som att jag höll på att svimma för eleven i tunna sträckte sig fram och kramade om mig och uppmanade mig att andas lugnt! Men vad kul alla hade! De gapskrattade och till och med personalen i luckan lyckades jag roa!

Luckan!

Jaja det var ett snällt bus och jag kan bjuda på mitt skrik men nu återstår det att fundera ut en lagom snäll hämndaktion mot killen i tunnan....jag smider planer!

Bilder från Thank you for the music

Chaka Khan

Kylie and Chris Evans

Kylie

Benny Andersson and the Orsa Fiddlers

London 2009

Isis, Marcus katt, håller oss sällskap hemma på Punderson Garden, Bethnal Green

Fredag 11/9. Vi har shoppat på Primark och tar en lunch i parken bakom Topshop

Malin äter vegetarisk sushi

S:t Paul's Cathedral

Lördagkväll och vi är på South Bank festival och då ser Big Ben ut så här!

Söndag och marknad på Brick Lane

Brick Lane

Fika!

Söndagkväll och Hyde Park

Vi fryser lite och väntar på konserten. Nedan smakprov med dålig ljudkvalitet och bild. Allt från mobilen och vi var på ett lågt avstånd men på sista låten sjunger Kylie Minogue Super Trouper!

Onödig dag

Ibland önskar man att man kunde skippa vissa dagar. Bara sova vidare och vakna upp till dagen efter. Nu är ju problemet det att oftast vet man ju inte att det kommer att bli en onödig dag förrän dagen börjar närma sig sitt slut. Och det är då som den hemska sanningen går upp för en: Ett totalt meningslös dag.

Att sitta i detta rum i sex timmar måste nästan vara värre än att springa en mil (vilket för mig vore en total katastrof!) Mamma mådde inget vidare och vi spenderade förmiddagen på akuten. Nu visade det sig att det inte var någon större fara utan bara lite ihopmixad medicin som var den felande länken. Puh vad skönt.

Återvänder till jobbet med glädje men möts av tråkig stämning. Försöker på bästa sätt lösa detta. Hinner knappt ta fram datorn från skåpet, då går brandlarmet! Visade sig vara falsk men ändå!

Får veta att jag inte är en speciellt bra chef...folk har inget förtroende för mig. Jag är för oerfaren! Oups! Vad gör man då? Blir helt ställd. Slås av den hemska tanken att det kanske är så? Jag vet ju att jag är nybörjare i min roll men jag hade hoppats på en inskolningsperiod då man kan få göra lite fel. Vad gör man nu?

• Säger upp sig från nuvarande position och återgår till att vara lärare på heltid?


• Byter skola?


• Biter ihop och försöker göra jobbet bättre?


• Lutar mig tillbaka och litar på att flertalet tycker att jag duger?
  

Nu fick jag nåt att bita i och det är ju tur jag ska till London i helgen annars hade nog hela helgen gått åt till att grubbla över mitt nästa drag.