Påskvecka

Nu är våren här på allvar och om man tittar noga kan man se att det är flera båter som kommit i sjön vid Östertälje båtklubb.

Båtägarna jobbar hårt just nu och jag sitter på balkongen och ser deras iver. Det ser så härligt ut fast jag inte är någon båtmänniska.

Idag är det påskdagen och i går hade jag familjen här på middag. Malin, Karl, Martin, Elin, Maya, mamma och jag. Det var som vanligt roligt men mamma tycker nog mest det är jobbigt. Hon hör inte vad vi säger och hon hänger inte med i snacket. -Ni pratar för fort och för tyst, säger hon men hon hör absolut inte illa. -Det är ni som viskar, säger hon.

Idag har jag köpt en trimmer till min hund. Nu ska här trimmas! Stackars Billan, hon får utstå mycket. Jag har testtrimmat lite nu på eftermiddagen och just nu ser hon för jävlig ut då jag klippt hela ryggen men ingenting mer. Jag har ju inget trimbord så jag orkar bara en liten stund i taget. Men hon kommer att bli snygg! Det är jag helt säker på!

Herrbetjänt

Jag har ingen kille/man/sambo/särbo/älskare men jag har en herrbetjänt!

Igår möblerade jag om i mitt rum. Jag gjorde det även i höstas men nu när våren har kommit inser jag att jag inte kan ha sängen där den står för då om jag vill sova med öppet fönster ligger jag mitt i draget och då kommer jag att få nackspärr och huvudvärk! Kärringvarning? Ja absolut men så är det. Så igår tog jag tag i det och möblerade om igen!

Det var då jag började fundera över min herrbetjänt. Varför har jag den? Hur många kvinnor i Sverige i dag har en? Min har en historia. Den tillhörde min pappa och han fick den i present någon gång när jag var liten. Han använde den varje dag och jag såg alltid hans strumpor, slips, byxor och skjorta hänga på den. Han hängde fram de kläder han tänkte ta på sig nästa dag. På den lilla hyllan la han sin klocka. Ibland lånade jag den när han var på jobbet och så lekte jag att jag jobbade i en klädaffär och herrbetjänten var en skyltdocka.

När min pappa dog för 8 år sedan ville min mamma slänga herrbetjänten men då sa jag nej. Nu står den i mitt rum och jag försöker använda den så som pappa gjorde. Vara duktig och hänga fram det jag ska ta på mig nästa dag. Den får mig att tänka på pappa varje gång jag ser den så ibland känns det som att han är där hos mig i mitt rum.

Glad påsk på er!

Skadeglädje

Ja ibland så måste man få skratta lite rått åt nån man inte gillar, eller? Det finns en dam i mina kvarter som har två stycken små hundar. Dessa hundar är mycket ilskna och det är även damen. När jag kommer med min hund så har jag flera gånger frågat om det är okej att de får hälsa eftersom Billan så gärna vill säga hej. Damen har aldrig hittills svarat utan hon bara rycker i halsbanden på sina hundar och hundarna far ut i värsta attacken mot mig och Billan och så går de iväg. Damen, med de ilskna hundarna släpandes och skällandes efter sig. dessutom tar hon aldrig upp deras bajs så Billan och jag gillar inte dessa tre individer.

Idag såg jag att de var på väg åt mitt håll. Jag kom gående med Billan från en sidoväg så jag stannade så att de skulle hinna passera på den stora gångvägen innan Billan och jag kom fram till den. Billan blir ju som alltid glad när hon ser andra hundar så hon börjar vifta på svansen och gny lite så där längtansfullt som hon gör. Jag sätter mig på huk för att prata med henne så att damens ilskna hundar inte ska göra sitt vanliga utfall mot Billan. Damen och hundarna kommer närmare och hundarna börjar skälla och göra utfall. Damen drar i hundarna och blänger ilsket på mig. Hon blänger på mig och hundarna blänger på Billan samtidigt som de fortsätter att gå. Det är nu det roliga kommer:

Mitt på gångvägen står en betongklump, ni vet en sån som gör att bilarna inte kan köra på gångvägen. Varken damen eller hundarna ser denna klump, eftersom de glor på oss, med på följd att hundarna går rätt in i den så att det dunkar till och den ilskna damen ramlar över den! Men jag trodde jag skulle dö av skratt. Jag satt kvar på huk och bara skakade. Så j'vla roligt såg det ut. Den ilskna damen reste sig, borstade av sig och fortsatte gå. Hundarna såg mest förvånade ut men blev helt knäpptysta.

Detta gjorde min dag!

God morgon!

Det blir en dag på balkongen.

Curtis Mayfield - Move On Up

Vecka 15 kom våren!

Vecka 15

Nu kan man se att det gräs som såddes i höstas faktiskt börjar komma fram. Tittar ni noga så ser ni segelbåten med hissade segel! Årets första tror jag! Härligt!

I helgen har jag städat balkongen och sedan suttit där ute och läst, sovit och ätit lunch. Vädret har varit underbart och jag har lyckats bränna mig. I går kväll var jag och Helen på Estrad och lyssnade på Soul med Jonas Holmberg och Göran Wiklund samt ett åttamannaband. Det var så häftigt och musiken var lysande. Man inser att det finns så otroligt mycket bra musik som man har glömt bort och en gammal favorit som jag återupptäckte är Move on up med Curtis Mayfield. Se videoklipp ovan.

Veckan har varit omtumlande och jag vet inte riktigt varför. Det är mycket på gång just nu och jag tror att jag är rätt stressad och det visar sig i två rejäla utbrott. Ni vet utbrott där man helt dampar loss. Jag har mycket tålamod och blir nu för tiden sällan riktigt arg men när jag blir arg så blir jag som helt galen. Sedan mår jag rätt dåligt efteråt då jag anser att jag gör bort mig och agerar som en tonåring. Jag hoppas att veckan som kommer blir bättre. Ska ju vara ledig en hel del så nu håller jag tummarna för att det vackra vädret fortsätter.

Första lunchen på balkongen!