20110217228.JPG

Hockey!

Tifa!

Har finfrämmande på jobbet.

Blogga från mobilen!!!

Gulligt

Vecka 6

Vecka 6

Kallt och mycket mer snö så ser det ut efter veckan snöstorm i torsdags och fredags. Bussarna ställdes in i hela Stockholmsområdet och det innebar att i fredags var det rätt tomt på skolan. Tio lärare kom in hemifrån och vi kan väl gissa att en tredjedel avalla elever inte heller kom fram. Jag tyckte det var rätt mysigt trots att vi som var på plats fick jobba lite extra för att ta över efter de som satt fast i snön.

Att vara Billan var inte speciellt kul. Snön fastnade så att hon knappt kunde gå och det såg ut som hon hade benvärmare.

Annars har veckan varit omtumlnade men det skrev jag om i mitt förra inlägg. Nu är det full fart mot vecka 7!

10 februari

Den 10 februari är min mammas födelsedag! Hon är född 1922 i Ludgo socken. Hon har upplevt så otroligt stora förändringar i sitt liv. Mycket fler än jag någonsin kommer att uppleva.

Att aldrig ha sett en bil utan bara häst och vagn som liten.

Att spara ihop varje litet öre för att kunna köpa en ny spännande frukt i lanthandeln och sedan bli mycket besviken när man tar sin första tugga på denna vackert röda frukt? Nej det visade sig vara en grönsak nämligen en tomat.

Att gå fyra kilometer till skolan varje dag i ur och skur, alltid i kjol och kängor.

Att vara rädd för en stor sten i skogen på väg till skolan för att någon sagt att under stenen bodde ett elakt troll.

Att se äppelträdet på skolgården vara fullt av äpplen som ramlade till marken och ruttnade men aldrig få ta ett för fröken.

Att få en julklapp.

Att få "smaka" på rottingen

Att få småsyskon som ens mamma födde i kökssoffan.

Att uppleva att två av ens syskon avlider.

Ja min mammas liv har varit väldigt annorlunda än mitt men jag tror att hon är väldigt nöjd med sitt. Hon pratar alltid glatt om sin barndom, sina syskon, sina föräldrar och sina barndoms vänner. I går fyllde hon i alla fall 89 år!

Födelsedagen blev tyvärr inte så som vi tänkt. När jag dök upp hos mamma var Martin och hans tjej Elin redan där. Martin mådde mycket dåligt. Han kände ett tryck över bröstet och hade svårt att andas. Trycket var som värst på höger sida och smärtan blev värre och värre och hans högra arm domande bort. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de rekommenderade oss att åka in till akuten. Vi bestämde oss för det men när Martin skulle ställ sig upp och gå svimmade han och blev okontaktbar. Då blev jag riktigt orolig och ringde jag 112. Hur kunde min friska son helt plötsligt bli så dålig? Panik!

Samtidigt var det ju en otrolig snöstorm utanför och all trafik var lamslagen. Bussarna stod still mitt i korsningar och alla pendeltåg var inställda. På 112 ville en sjuksköterska prata med Martin. Han hade då vaknat till och försökte förstå vad sjuksköterskan sa. Hon sa sedan att hon skulle skicka en ambulans. Efter en lång väntan på ca 40 minuter ringde jag upp igen och fick då svaret att ingen ambulans kom fram pga vädret. Vi släpade då ner Martin till min bil och körde sakta, skata in till akuten.

På akuten var det fullt hus. Vi fick komma in direkt och det togs EKG, blodtryck och syresättningsprov. Allt visade bra värden och jag kände en stor lättnad att det inte var hans hjärta som krånglade. Dock tyckte jag att läkaren tog alldeles för lätt på hans smärta. Nu måste vi se till att han kommer till en läkare som kan undersöka vad detta kan vara för det är inte första gången han upplever detta.

Dagen slutade med parkeringböter på 400:-. Men va F*A gör parkeringbolagen ute i snöstormen! Det stod ju bilar och bussar överallt som inte kom någonstans! Fick alla de också böter? Grrr!

God tanke, dåligt resultat

Ibland blir det inte så bra. Man vill så väl och man litar på folk (även ungdomar) men det kanske man inte borde. Har just fått en rejäl utskällning via mail över något jag så godtroget gjorde men som blev helt fel och drabbade några andra. Det är så trist när andra blir drabbade, men lika trist när de som drabbas tror att man gjorde det med flit. När de tror att man ser på saker och ting på ett helt annat sätt. När de inte ens kan komma och fråga hur man tänkte innan de får ett utbrott och snackar ihop sig. Suck! Nu ligger man på minus hos rätt många. Undrar hur jag ska ta mig upp på plus igen?

Vecka 5

Idag känns det som att våren är på väg! Fåglarna kvittrar och solen värmer! Har vädrat täcken och kuddar på balkongen och det ger mig en underbar känsla av att livet återvänder!

Veckan har varit rätt tuff. Jag har ju äntligen börjat se botten på min att göra hög men då dyker andra problem upp. Problem som är mycket svårare att ta på. Problem som man inte bara löser utan som känns olösliga. Suck! Det värsta är att jag faktiskt inte vet hur man ska ta tag i det. Jag tror att det måste till någon utifrån för att hjälpa till. Jag försöker se på saker från en annan synvinkel men hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag alltid att tycka att eleverna är viktigast. De måste få det de har rätt till och vi i vuxenvärlden måste visa att man kan lita på oss. Många tonåringar vågar inte lita på de vuxna för de har blivit svikna så många gånger och då är det ännu viktigare att vi står upp och visar att vi är trovärdiga. Ja fortsättning lär ju följa....

I fredags var mamma och jag på Täljerevyn! Det är alltid så roligt att gå iväg med mamma för hon njuter så av att "komma ut", som hon uttrycker det. Vi började kvällen med ett glas rött.

-Åh vad gott, sa mamma och svepte sista klunken. Sedan blev hon alldeles varm och röd i ansiktet och orkade inte lyfta armarna och applådera. Men hon skrattade friskt. I pausen ville hon ha kaffe för att inte somna! Haha man får många goda skratt med mamma.

Revyn var rolig men kanske inte den bästa jag sett. Lotta sjunger som en gudinna och trots att det hon sjunger om är roligt grips jag av rösten och börjar nästan gråta. Tänk att hon med den rösten är min jobbarkompis. Vilken tur jag har! Jag träffade även två föredetta jobbarkompisar som nu är glada pensionärer och sedan var GLL där med maken. Hon hade varit klok och köpt en blomma till vår skönsjungande kollega!

Igår var jag en sväng till Ikea. Jag ska köpa mig en ny tv-bänk eftersom jag köpte en ny tv i veckan! En Philips 42tum LCD-tv. Wow vad den är snygg och vilken bild!

Åter till tv-bänksavdelningen: När jag står där och tittar kommer det ett lite äldre par (typ 60) De tittar på en ganska stor tv-bänk. Frun säger:

-Men den här verkar väl bra. Jag tror den passar hemma.

-Ja då tar vi den, säger mannen. Då säger frun:

-Men tror du den går in i bilen? Vi kan kanske fråga om de kan montera ner den och lägga den i en kartong?

Hahahahahaha! Jag fick lov att gå därifrån för jag tyckte det var så sanslöst roligt! Tänk vad kul man kan ha på Ikea en lördag i februari!