10 februari

Den 10 februari är min mammas födelsedag! Hon är född 1922 i Ludgo socken. Hon har upplevt så otroligt stora förändringar i sitt liv. Mycket fler än jag någonsin kommer att uppleva.

Att aldrig ha sett en bil utan bara häst och vagn som liten.

Att spara ihop varje litet öre för att kunna köpa en ny spännande frukt i lanthandeln och sedan bli mycket besviken när man tar sin första tugga på denna vackert röda frukt? Nej det visade sig vara en grönsak nämligen en tomat.

Att gå fyra kilometer till skolan varje dag i ur och skur, alltid i kjol och kängor.

Att vara rädd för en stor sten i skogen på väg till skolan för att någon sagt att under stenen bodde ett elakt troll.

Att se äppelträdet på skolgården vara fullt av äpplen som ramlade till marken och ruttnade men aldrig få ta ett för fröken.

Att få en julklapp.

Att få "smaka" på rottingen

Att få småsyskon som ens mamma födde i kökssoffan.

Att uppleva att två av ens syskon avlider.

Ja min mammas liv har varit väldigt annorlunda än mitt men jag tror att hon är väldigt nöjd med sitt. Hon pratar alltid glatt om sin barndom, sina syskon, sina föräldrar och sina barndoms vänner. I går fyllde hon i alla fall 89 år!

Födelsedagen blev tyvärr inte så som vi tänkt. När jag dök upp hos mamma var Martin och hans tjej Elin redan där. Martin mådde mycket dåligt. Han kände ett tryck över bröstet och hade svårt att andas. Trycket var som värst på höger sida och smärtan blev värre och värre och hans högra arm domande bort. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de rekommenderade oss att åka in till akuten. Vi bestämde oss för det men när Martin skulle ställ sig upp och gå svimmade han och blev okontaktbar. Då blev jag riktigt orolig och ringde jag 112. Hur kunde min friska son helt plötsligt bli så dålig? Panik!

Samtidigt var det ju en otrolig snöstorm utanför och all trafik var lamslagen. Bussarna stod still mitt i korsningar och alla pendeltåg var inställda. På 112 ville en sjuksköterska prata med Martin. Han hade då vaknat till och försökte förstå vad sjuksköterskan sa. Hon sa sedan att hon skulle skicka en ambulans. Efter en lång väntan på ca 40 minuter ringde jag upp igen och fick då svaret att ingen ambulans kom fram pga vädret. Vi släpade då ner Martin till min bil och körde sakta, skata in till akuten.

På akuten var det fullt hus. Vi fick komma in direkt och det togs EKG, blodtryck och syresättningsprov. Allt visade bra värden och jag kände en stor lättnad att det inte var hans hjärta som krånglade. Dock tyckte jag att läkaren tog alldeles för lätt på hans smärta. Nu måste vi se till att han kommer till en läkare som kan undersöka vad detta kan vara för det är inte första gången han upplever detta.

Dagen slutade med parkeringböter på 400:-. Men va F*A gör parkeringbolagen ute i snöstormen! Det stod ju bilar och bussar överallt som inte kom någonstans! Fick alla de också böter? Grrr!