Blåkulla

Jaha då var man tillbaka från Blåkulla. Hade en mycket trevlig kväll i går. Var dock inte på Blåkulla utan på restaurang Lemoní. En grekisk restaurang med mycket god mat.

Vi var sex tjejer och vi hade skitkul. Vi konstaterade av vi var ett bra snitt av samhället: en frisör, en egen företagare, en operationssköterska (som även syr kläder på beställning), en mellanstadielärare, en sekreterare på AZ och så jag, biträdande rektor. Kloka, trevliga kvinnor i sina bästa år. Ändå är tre av oss singlar, vad beror det på?

-Män tillskriver sig själva egenskaper de inte har, sa en av tjejerna.

-Hur menar du nu? undrade vi.

-Jo jag träffade en kille under några veckor och det var ju trevligt men inget mer. Sedan skickar han ett sms och gör slut och skriver "Jag är ledsen att jag nu sårar dig och gör dig ledsen men du ska se att du kommer över mig"

-Herregud vem trodde han att han var! Kommer över! Jag hade ju inte ens känslor för honom, han var ju bara lite tidsfördriv!

Oj va vi skratta!

Sedan blev vi spådda i kaffesump av restaurangägaren. Till mig sa han: Du är inte riktigt glad för du känner att du sliter hårt och ställer upp för alla men du får inte så mycket tillbaka. Men snart ska du åka på en resa och det kommer att bli mycket bra.

Ja, så är det nog! Hur visste han?

Gick sedan till en krog på stan och där träffade jag ett x. Kul! Hade inte sett honom på tio år men han var sig lik.

Ja det blev en bra kväll trots att vi skippade Blåkulla.