lördag 7 mars 2009

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag...

.. och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag. men ibland blir den aldrig densamma mer ...

När någon nära helt plötsligt inte finns bland oss längre blir det tungt. Nu har min föredetta svägerskas man lämnat oss och det känns mycket sorgligt. Han var en stabil grund för den familjen att stå på och nu känns det som grunden blev ostadig. Allt skakas om och man vet inte riktigt när det ska sluta skaka.

Jag tillhör ju inte den familjen på samma sätt längre, men mina barn gör ju det. Det är en familj med ett väldigt spännande och annorlunda förflutet. Man skulle kunna skriva en hel roman, antagligen en bestseller, om den släkten. De har dock haft det tungt under många år och inte blev det bättre av detta.

Minstingen i släkten fyller dock 6 år idag och jag utropar ett stort HURRA!


4 kommentarer:

Anonym sa...

Anna-Lena...Per Morberg säger nyligen i en artikel att "livet är en jobbig period".

Javisst och när vi förlorar någon som står oss nära...jag vet - det är förjäkligt! Och för dina tre blir det ju liksom en länk som saknas i kedjan.

*suck*
Försök att göra er en fin helg trots allt....den lille jubilaren verkar dock se ljust på livet.

Kram!

Anonym sa...

Tack GLL! Ja vi har haft en bra dag trots allt. Så fort något sånt här händer blir man väldigt eftertänksam och jag känner att jag blir mer ödmjuk inför livet.

Niklas sa...

Den dära dikten hade vi till min bror i hans annons i tidningen.. stämmer verkligen.

Anna-Lena sa...

Ja Niklas den säger så mycket. Det finns alltid ett före och ett efter...