lördag 13 februari 2010

vecka 6

Jag har funderat mycket den senaste tiden på mitt humör. Jag är nuförtiden nästan alltid glad, även om jag känner mig stressad. Jag trivs med mitt liv, mina barn, min bostad och mitt jobb. När jag tänker på hur det var när barnen var små så var jag mycket mer argsint. Jag retade mig på så otroligt mycket. Jag irriterade mig på folk som hade fula kläder (i mitt tycke), folk som inte fattade hur de, enligt mig, borde uppföra sig, folk som inte visste hur man skulle städa i tvättstugan osv. Jag var en riktigt bitterf..ta. Tänk vad kraft jag lade på att vara så. Mina barn blev lidande för mitt tålamod var lika med noll.

Idag kan jag blir förbannad när det finns nåt att vara förbannad på, men det gör det inte så ofta. De flesta människor är ju toppen. De är trevliga, vackra, snälla, godsinta, enastående och alldeles så vanliga som som man vill att de ska vara (precis som jag själv) Jag försöker idag säga till om det är något som jag inte gillar, men jag funderar också på, innan jag säger till, om jag har någon rätt att tycka.

Jag kan förvåna mig över att man stör sig på hur någon på tv är klädd, eller varför ett visst tv-program får sändas. Stäng av, titta inte om du blir irriterad. Lägg inte kraft på att störas av oväsentligtheter. Man kan alltid göra något åt sin situation och även om man just då inte orkar ta tag i det, får man acceptera att det är jobbigt just då. Lägg inte tid och energi på att gnälla för det leder ingenstans. När jag tog tag i mitt liv och gjorde en förändring så blev jag, efter några tuffa år, mycket mer tillfreds med mig själv och mitt liv. Idag är jag nöjd, även om vissa dagar är tuffare än andra.

Malin sa en gång, några år efter min skilsmässa: -Det är tråkigt att inte bo med både pappa och dig men nu har jag ändå fått en glad mamma.

Det är då man inser att man varit en sur j*vel. Vilken tur att jag tog det beslut jag tog för annars hade kanske hela vår familj gått under pga min bitterhet.

Fick i veckan veta att två personer jag känner är allvarligt sjuka. Jag blir beklämd, ledsen och fundersam. Livet gör sig påmint och man inser att man inte ska ta livet för givet.

5 kommentarer:

ulrica sa...

Fina tankar! :) Visst kan det vara härligt med insikter? Varför störa sig och gnälla på saker man ändå inte kan förändra? Det är bara energi som kastas rakt ut i tomma intet. Man stjälper sig själv, och ofta även andra. Våra tankar där uppe i hjärnan är ju egentligen hela grunden. Att då lära sig vad man mår bra av att ha uppe i hjärnan är ju egentligen a och o för att må bra i sitt liv. Att rensa bort de där onödiga energikrävande sakerna och istället fokusera på de som ger energi och framförallt glädje. Att ta tag i saker och göra något bra för sig själv. Nu fick du mig att börja skriva på en hel roman här med ditt inlägg. Jag gillade det jag läste bara :). Förutom det sista, tråkigt!

Kajsa sa...

Och det är just, bland annat, på grund av denna härliga inställning du har, som jag tycker så mycket om dig! *stor alla hjärtans dag-kram*

Anna-Lena sa...

Nej men nu får ni mig nästan till tårar. Jag tycker så mycket om er båda två! Kram

ulrica sa...

Tycker väldigt mycket om dig me! kram

Inger sa...

Du är o var också..sådeså, en klok människa..o klokare blir du..
eftersom du tänker som du gör..
världen skulle vara bättre om folk hade din förmåga..
minns va jag sa om du o B-I ni har samma förmågor...
Sorgligt med dina sjuka vänner..
hoppas att det blir en ljusning !
Kram från skogen..